Ayutthaya - Ayutthayas fall
Det splittrade Siam

Efter burmesernas erövring av Ayutthaya splittrades det gamla riket i en mängd småriken, men förvånansvärt snabbt, eller omkring 10 år, skulle Siam åter bli en makt att räkna med i området.

Strax efter Ayutthayas fall var landet i upplösning och rövarband drog som tidigare nämnt fram i det gamla riket och plundrade och stal för sin egen överlevnad.

Kriget mellan Burma och Kina gjorde naturligtvis att det burmesiska greppet om Siam minskade och det uppstod en motståndsrörelse, med utgångspunkt bland siamesiska flyktingar i öster vid gränsen till Kambodja och snart skulle siameserna åter vara redo att angripa burmesernas fästen i landet.

I själva verket fanns det faktiskt fem större motståndsgrupper kort tid efter Ayutthayas fall, och de var aktiva i olika delar av riket. Det splittrade Siam styrdes av kvarblivna prinsar, eller andra prominenta män, som betraktade sig som oberoende härskare i provinserna, som inte kontrollerades från Ayutthaya.

Perioden efter Ayutthayas fall var den mörkaste och dystraste i Siams historia. Riket var splittrat i fem större delar med följande fem härskare;

  1. Guvernören av Phitsanulok, Chaophraya Phitsanulok เจ้าพระยาพิษณุโลก. Han hade utnämnt sig själv till kung och regerade i norr över provinsen Phitsanulok, samt ytterligare några städer, inklusive Phichit och Nakhon Sawan. 

  2. Chao Phra Fang เจ้าพระฝาง. Han är även känd som ”munkkungen" och regerade över Fang, samt provinserna Phrae, Nan och Luang Prabang. En grupp buddhistmunkar, som var klädda i röda kåpor i stället för den vanliga saffransgula, hade tagit makten här men de levde inte något strikt munkliv. 

    Kringgärdade av en slags andlighet ökade deras makt och 1770 lyckades de erövra Phitsanulok. Ledaren, Chao Phra Fang, var väl förtrogen med magi och övertro och folket respekterade honom som helig och betydelsefull.

  3. Guvernören av Nakhon Si Thammarat, Chao Nakhon (Nu) เจ้านคร (หนู). Han hade också utnämnt sig själv till kung. Chao Nakhons inflytande sträckte sig ända upp till Chumphon i norr och i söder helt ner till nuvarande Malaysias gränser. Detta gjorde hans stat större än Phimai (se nedan), Fang och Phitsanulok.

  4. Chao Phimai เจ้าพิมาย, eller prins Phimai. Han är också känd som prins Phiphit พิพิธ, eller Krom Mün Thepphiphit กรมหมื่นเทพพิพิธ. Han var faktiskt den ende som gjorde anspråk på Ayutthayas tron. Phiphit var nämligen en son till den tidigare kungen Borommakot och därmed rättmätig arvtagare till tronen. Han hade revolterat under kung Suriyat Amarins regeringstid och hållits fången en tid i Chanthaburi. 

    Då burmeserna omringade Ayutthaya hade Phiphit samlat ihop en mindre armé och marscherat mot Ayutthaya för att hjälpa till mot burmeserna. Då han kom fram till provinsen Prachinburi blev emellertid hans armé besegrad. Prinsen flydde då till Nakhon Ratchasima där han planerade att röja Phraya Nakhon Ratchasima ur vägen, vilket han också gjorde. 

    Phraya Nakhon Ratchasimas yngre bror försökte sig på en motkupp, men Phiphit lyckades fly till Phimai. Phra Phimai, som då var regent här, visade sin respekt för prinsens kungliga börd och efter Ayutthayas fall utsågs han till ny regent i Phimai. Det är nu som vi kan börja kalla honom Chao Phimai. 

  5. Phraya Taksin hade, som tidigare berättats, lämnat Ayutthaya innan staden föll. Taksin sägs ha befunnit sig vid Singburi vid stadens fall. 

Efter utbrytningen från Ayutthaya hade Taksin och hans soldater begett sig mot nordöst till en plats kallad Thung Hantra ทุ่งหันตรา (eller Ban Hantra บ้านหันตรา). De blev förföljda av en mindre burmesisk styrka.

Thung Hantra var en tidigare samlingsplats för soldater inför kommande militära kampanjer.

1581 hade Naresuan beordrat 100 000 man, 800 elefanter och 1 500 hästar att samlas vid Thung Hantra inför en attack på Lovek. Det var natuligtvis bättre att samlas öster om Ayutthaya inför en attack på Kambodja då man i annars var tvungna att korsa floden Pa Sak eller Chaophraya.

Naresuan hade återigen samlat sina styrkor vid Thung Hantra 1594 då siameserna gick in i Burma. (Se artikeln ”Krig mot Burma (1592-1594).”

Vid midnattstid samma dag besegrade Phraya Taksin sina fiender vid en plats vid namn Ban Kao-mao (Ban Khao Mao) บ้านข้าวเม่า.

(Här säger en källa att de besegrade burmesiska soldaterna återvände till Ayutthaya.)

Phraya Taksin fortsatte sedan mot sydöst förbi Ban Narerng (Ban Naroeng) บ้านนาเริง i nuvarande provinsen Nakhon Nayok och Ban Kongjae (Ban Kongchae) บ้านกงแจะ och Sri Maha Pho (Si Maha Pho) ศรีมหาโพธิ์ i nuvarande provinsen Prachinburi. Därefter nådde han fram till Chachoengsao. 

Burmeserna kände till Phraya Taksins marschväg och nya styrkor hade förberett sig på att stoppa honom. Tio dagar efter den första sammandrabbningen utbröt nya strider mot burmeserna.

Phraya Taksin gick segrande ur denna nya sammandrabbning och han marscherade vidare genom Ban Hua Thong Lang บ้านหัวทองหลาง, Sapan Thong (Saphan Thong) สะพานทอง, Bang Pla Soi บางปลาสร้อย, staden Chonburi, Na Kluea (Na Klüa) นาเกลือ och staden Bang Lamung บางละมุง.

Under sin marsch utmed stränderna i östra Siam försökte Phraya Taksin och hans soldater framgångsrikt övertyga de lokala invånarna att ansluta sig till deras armé. En ledare i Bang Lamung vid namn Klom กลม (eller Klam กล่ำ) valde att slå följe med Phraya Taksin.

Klom ledde Phraya Taksin till Thap Praya (Thap Phraya) ทัพพระยา (en del källor säger Pattaya (Phatthaya) พัทยา) och i det område som idag är känt som Pattaya och Na Kluea lät Phraya Taksin sina soldater vila.

Efter att ha låtit sina soldater vila begav de sig till Ban Na Jomtien (Ban Na Chom Thian) บ้านนาจอมเทียน, Ban Toong Kai Tia (Ban Thung Kai Tia) บ้านทุ่งไก่เตี้ย och Sattahip สัตหีบ. Här tillbringade Phraya Taksins trupper ännu en natt innan de marscherade vidare utmed kusten intill de kom fram till Hing Khong หิงโขง och Ban Nam Kao บ้านน้ำเก่า i Rayong.

Då armén kom fram till Rayong vägrade stadens regent, Phraya Rayong พระยาระยอง (Boonmueang (Bunmüang) บุญเมือง), att underkuva sig. Därför bestämde sig Phraya Taksin för att attackera och ockupera staden, vilket han också lyckades med.

En källa säger att då Taksins följeslagare befann sig i Rayong hade de börjat kalla Taksin för prins Taksin.

Därefter stred Phraya Taksin mot en styrka ledd av Khun Ram Muen Song (Khun Ram Mün Song) ขุนรามหมื่นซ่อง vid Ban Prasae บ้านประแส i Chanthaburi, Ban Rai บ้านไร่ och Ban Klam Mueang (Ban Klam Müang) บ้านกล่ำเมือง och ännu en gång stod han som segrare.

Efter detta planerade han att erövra den stora staden Chanthaburi då den skulle vara lämplig som bas.

Regenten i Chanthaburi, Phraya Chanthaburi, var först vänligt inställd till Phraya Taksin. Men då han fick höra om Ayutthayas fall menade han att han själv skulle vara bättre lämpad som kommande regent än Taksin och bevakade honom misstänksamt.

Därför beslöt Taksin att anfalla och kuva Chanthaburi. Taksins tapperhet var välkänd bland hans soldater och för att segra använde sig Phraya Tak av en psykologisk strategi genom att säga följande till sina soldater;

“Vi skall attackera Chanthaburi i natt och all mat som vi har kvar skall kastas och alla våra köksredskap skall fördärvas. Vi skall nämligen äta frukost tillsamannans i Chanthaburi. Annars kan vi lika gärna dö.”

På natten beordrade Phraya Taksin sina soldater att inta sina positioner och vänta på en signal från honom. Klockan 03.00 kom Phraya Taksin ridande på sin elefant vid namn Pang-Kee-Ree (Phang Khiri) พังคีรี och avlossade ett skott, vilket var signalen för ett samlat anfall. Han forcerade stadsporten med hjälp av sin elefant och staden intogs.

Därefter stormade de Chanthaburis murar och den 15 juni 1767, två månader efter Ayutthayas fall, intogs staden. Därefter erövrades också Trat ตราด. Taksin återvände sedan till Chanthaburi som han gjorde till sitt högkvarter där han samlade förnödenheter och vapen. Under tiden anslöt sig ytterligare lokala kommendanter och officerare.


(Karta över provinsen Trat)


Stavningsvarianter;

Guvernören av Phitsanulok; Kung Ruang, Phraya Phitsanulok, Rüang เรือง.

Chao Phra Fang; Phra Chao Fang, Rüan เรือน.

Guvernören av Nakhon Si Thammarat; Chao Phraya Nakorn Srithammarach.

Phiphit; Thep Phipit, Theppipit, Krommuen Thepphiphit, Krommün Thepphiphit, Krom Mün Thepphiphit, Phra Ong Chao Khaek.

Thung Hantra; Thung Han Tra.

Bang Pla Soi; Bang Plasoi, Ban Pra Sroi.

Na Kluea; Ban Na-Klua, Na Klua.

Bang Lamung; Bang La-mung.

Ban Na Jomtien; Ban Na Jom Tien, Chom Tian.

Sattahip; Sattaheeb, Satahib.

Trat; Trad, Krat, Kratt.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-03, 16.21
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.