Ayutthaya - Ayutthayas fall
Tay Son-upproret i Dai Viet (Vietnam) 1771-1802

Ett uppror som fått namnet Tay Son-upproret (Kabot Tai Soen) กบฏไตเซิน började 1771 i nuvarande Vietnam. Upproret har fått sitt namn då upproret startade i trakten av byn Tay Son (Tai Soen) ไตเซิน i centrala Dai Viet (Vietnam).

Det finns emellertid andra källor som säger att upproret började 1771, alternativt 1773 och att det pågick fram till 1788 alternativt 1802.

Det finns andra källor som istället säger att upproret började 1770, 1772, 1773 eller 1776 och pågick fram till 1788 respektive 1802. Jag har valt att ange det jag anser mest trovärdigt.

Dai Viet var sedan tidigare uppdelat i två riken och i norr styrde Trinhklanen och i söder Nguyendynastin. Gränsen mellan de båda rikena gick vid Gianh-floden (Maenam Yaeng) แม่น้ำแย็งห์ i den nuvarande vietnamesiska provinsen Quang Binh (Kuang Bin) กว๋างบิ่ญ. Trinhklanens rike hette Dang Ngoai (Dang Nguai) ด่างหงว่าย eller Bac Ha (”norr om floden”) och Nguyenklanens rike hette Dang Trong (Dang Chong) ด่างจอง eller Nam Ha (”söder om floden”).

Nguyendynastins många krig mot det svagare khmerriket och mot det starkare Siam hade bidragit till att dynastins popularitet hade minskat. Detta trots att Nguyenhärskarna ofta hade vunnit sina strider och att nyerövrad mark innebar möjligheter för fattiga vietnameser utan mark att försörja sig. Dessutom hade utrikeshandeln minskat, vilket bönderna fick kompensera för genom högre skatter.

Upproret leddes av tre bröder som hävdade sitt släktskap på sin mors sida med den regerande Nguyenfamiljen i Dang Trong. Detta för att rättfärdiga sitt uppror och vinna stöd bland befolkningen. De tre var Nguyen Hue (Ngian We) เหงียนเหวะ (1752/1753-16 september 1792), Nguyen Nhac (Ngian Yak) เหงียน หญัก (1743?-1793) och Nguyen Lu (Ngian Lü) เหงียน ลื้อ (1754-1787).

Först lyckades bröderna erövra det isolerade höglandsområdet vid An Khe som de också gjorde till sin bas. Därefter erövrades staden Qui Nhon 1773 av Nguyen Nhac och utsågs till deras nya huvudstad. Uppmuntrad av framgångarna attackerade Nguyen Lu och en flottstyrka Gia Dinh (Saigon) och intog staden samma år. Nguyen-regenten här lyckades klara livhanken genom att fly.

Men brödernas framgångar blev bara tillfälliga då Nguyenklanens general Do Thanh Nhon lyckades driva bort bröderna. Innan Nguyen Lu lämnade Gia Dinh lade han beslag på all mat han kunde hitta och plundrade palatset. Bytet tog han med sig till Qui Nhon.

Nguyenklanen hade en del militära framgångar 1774, men 1776/1777 erövrade Nguyen Lu Gia Dinh (Saigon) ännu en gång. Tay Son-bröderna lämnade kvar en liten garnison i Gia Dinh och återvände sedan med sin huvudstyrka till sin bas och huvudstad Qui Nhon.

Tay Son-brodern Nguyen Hue gick 1777 på jakt efter den kungliga vietnamesiska familjen och snart kontrollerade rebellerna hela södra Dai Viet. Man lyckades också fånga och avrätta Nguyen Phuc Thuan (Ngian Fuk Thuan) เหงียน ฟุก ถ่วน (r. 1754–1777) och Nguyen Phuc Duong (r. 1766-1777), som vid den här tiden regerade över södra Dai Viet. Merparten av Nguyen Phuc Thuans övriga familjemedlemmar gick samma öde till mötes.

Här talar källorna sedan om Tay Sondynastin (Ratchawong Toei Soen) ราชวงศ์เต็ยเซิน, som varade mellan 1778-1802. Dynastin hade tre kejsare;

  1. Thai Duc (alias Nguyen Nhac) (r. 1778-1788). Han avsade sig sin titel då hans bror utropade sig till kejsare och han blev istället kung.

  2. Quang Trung (Kuang Trung) กวางตรุง (alias Nguyen Hue) (r. 1788-1792).

  3. Canh Thinh (Kan Thin) กั๋น ทิ่นห์ (alias Nguyen Quang Toan (Ngian Kuang Tuan) เหงียน กวาง ตว๋าน) (r. 1792-1802). Han var född 1783 och var en son till Nguyen Hue.

Namnet Kochinkina Kochinkina (Khochinchin) โคชินจีน kommer från franskans Cochinchine. Detta namn blev beteckningen på södra Vietnam under det kommande franska kolonialväldet. Centrala Vietnam kallade fransmännen Annam och norra Vietnam för Tonkin.

Namnet Annam kräver också en närmare förklaring. Annam var det tidigare kinesiska namnet för det område i dagens norra Vietnam som varit skattepliktigt till det kinesiska kejsardömet. Namnet Annam har aldrig använts av de vietnamesiska härskarna och anses ännu i dag vara en nedvärderande påminnelse om tiden under kinesiskt herradöme och senare som fransk koloni.

Den 15-årige prinsen och brorsonen till den avrättade Nguyen Phuc Thuan, Nguyen Anh, hade lyckats fly undan avrättningarna 1777 genom att gömma sig i skogarna nära Ha Tien. Här verkade en fransk jesuit och missionär vid namn Pierre Pigneau de Behaine ปีแยร์ ปีโญ เดอ เบแอน (2 november 1741-9 oktober 1799) och han och Nguyen Anh kom i kontakt med varandra, vilket blev början på en lång vänskap mellan de två.


(Pierre Pigneau de Behaine)

Den vietnamesiske generalen Do Thanh Nhon lyckades 1777 samla ihop en armé för att bekämpa Tay Son-bröderna och Nguyen Anh anslöt sig till denna. Gemensamt utnyttjade Gia Dinhs (Saigon) förhållandevis svaga försvar och återtog staden 1778.

Året efter drev Do Thanh Nhon bort Tay Son-rebellerna från provinserna runt Gia Dinh (Saigon) och orsakade svåra förluster för deras flotta. Han hade också byggt upp en stark flotta för att försvara sig mot rebellerna, som snart skulle återvända från sin bas i Qui Nhon.

Nguyen Anh försökte utnyttja den fördelaktiga situationen och skickade en diplomatisk mission till Siam för att förhandla fram ett vänskapstraktat. Men denna pakt blev till ingen nytta då siameserna fick annat att tänka. I Kambodja hade kambodjanerna nämligen revolterat mot den prosiamesiske kungen Ang Non II 1779.

Nguyen Anh försökte utnyttja den fördelaktiga situationen och skickade en diplomatisk mission till Siam för att förhandla fram ett vänskapstraktat. Men denna pakt blev till ingen nytta då siameserna fick annat att tänka på då kambodjanerna revolterade mot den prosiamesiske kungen Ang Non II 1779.

Nguyen Anh låtsades 1781 att han blivit sjuk och bad Do Thanh Nhon att besöka honom. Ovetande om att det hela var en fälla anlände Do Thanh Nhon till palatset där han 1782 blev mördad av Nguyen Anhs livvakter. Anledningen till mordet är inte klarlagt, men det kan ha varit så enkelt att Nguyen Anh med tiden blivit allt mer avundsjuk på sin berömde och populäre general och kanske såg honom som ett hot mot sin egen säkerhet.

Lojala anhängare till Do Thanh Nhon gjorde uppror efter mordet på deras ledare och Nguyen Anhs armé försvagades av detta. Nguyen Hue utnyttjade situationen och Gia Dinh (Saigon) återerövrades en tredje gång 1782/1783. Den officer som Tay Son-rebellerna fruktat mest var nu borta och deras motståndare rejält vinklippta.

Nguyen Anh tvingades fly och Tay Son-rebellerna återvände därefter ännu en gång till Qui Nhon och lämnade bara kvar en mindre garnison i Gia Dinh (Saigon). Kambodja var vid den här tiden inte i stånd att hjälpa honom mot Tay Son-rebellerna.

I Kambodja visade det sig att Chaophraya Abhaipubet (Baen) var oförmögen att klara av ett uppror bland de kambodjanska malajerna och att Tay Son-rebellerna nu också hade attackerat riket. Det blev istället Tay Son-rebellerna som lyckades kuva malaj-upproret och de tog nu makten i Kambodja. Baen flydde därför till Bangkok 1783, tillsammans med Ang Eng och hans fem systrar.

Efter att Nguyen Anh hade flytt drog Tay Son-rebellerna sig tillbaka och kambodjanerna bad Siam om att få tillbaka Ang Eng. Men Ang Eng var ännu för ung och siameserna ville inte riskera att skicka tillbaka honom till Kambodja. Han var nämligen den enda kambodjanska kungligheten som återstod och Baen fick bli förmyndarregent de kommande 12 åren.

Efter Saigons fall 1782/1783 hade Nguyen Anh slagit samman sina styrkor med en lojal prins vid namn Man, men Tay Son-rebellerna återvände ännu en gång med en väldig militär styrka. Prins Man dödades i striderna och Nguyen Anh fick fly ännu en gång. Under sin flykt från blev han förföljd av rebellerna.

Nguyen Anh flydde till ön Phu Quoc (Ko Fu Kwok) เกาะฟู้โกว๊ก 1783, men då hans vistelse där blev känd tvingades han fly vidare och hamnade till sist på ön Tho Chu (Ko Tho Chao) เกาะโถเจา, i ögruppen med samma namn. Tho Chu ligger sydväst om Phu Quoc. I väst är den största ön Tho Chu också känd under namnet Poulo Panjang.

En annan källa talar om flyktvägen Phu Quoc och öarna Koh Rong (Ko Rong) เกาะรง och Koh Kut (Ko Kut) เกาะกูด. Phu Quoc tillhör i dag Vietnam, Koh Rong tillhör Kambodja och Koh Kut Thailand.

Nguyen Anhs vän Pigneau de Behaine, fick också fly för sitt liv och slog sig ner i Chanthabun (Chanthaburi) den 21 augusti 1783. Där fick han höra att Nguyen Anh fanns på Poulo Panjang (Tho Chu). Pigneau de Behaine begav sig därför till sin vän och Nguyen Anh började nu höra sig för om möjligheten till fransk militär hjälp.

I samband med detta lämnade han över sin unge son prins Nguyen Phuc Canh (Ngian Fuk Kan) เหงียนฟุกกั๋ญ (6 april 1780-1801) till Pigneau de Behaine. Nguyen Anh berättade för Pigneau de Behaine att det bara återstod 700 man av hans en gång så stora armé. De hade inget att äta förutom rötter och Pigneau hade varit tvungen att förse dem med mat.

Då Nguyen Anh befann sig på Poulo Panjang (Tho Chu) hade guvernören av Chonburi under en inspektionsresa utmed kusten träffat på honom. Då guvernören förstod att det handlade om en vietnamesisk prins hade han uppmanat honom att bosätta sig i Bangkok. Men Nguyen Anh förklarade först att han var rädd. Detta då hans farbror tidigare hade gjort detta och sedan blivit avrättad av kung Taksin. Guvernören försäkrade honom då att mycket hade ändrats och att den nye kungen var god och generös.

Nguyen vågade därför följa med guvernören, som sedan rapporterade om det inträffade till kungen i Bangkok. Kungen skrev därefter ett personligt brev till Nguyen Anh där han inviterade honom till Bangkok. Nguyen Anh kom sedan till Bangkok 1784 eller 1785. Detta kan du läsa mera om längre fram i ”Bangkok, Rama I-Rama VII,” avsnittet ”Bangkok blir huvudstad,” artikeln ”Händelser i Kambodja och Dai Viet (Vietnam).”


Stavningsvarianter;

Tay Son-upproret; Kabot Toei Soen กบฏเตยเซิน, Kabot Toei Soen กบฏเต็ยเซิน, Tai-son, Tây Sơn, Taysong.

Gianh-floden; Linh-floden (gammalt namn).

Quang Binh; Changwat Kuang Bin จังหวัดกว๋างบิ่ญ, Tiên Bình (före 1604), Quảng Bình.

Dang Ngoai; Anachak Fai Nüa อาณาจักรฝ่ายเหนื, Anachak Nok อาณาจักรนอก, Anakhet Suan Nok อาณาเขตส่วนนอก, Đàng Ngoài.

Bac Ha; Bắc Hà.

Dang Trong; Anachak Fai Tai อาณาจักรฝ่ายใต้, Anachak Nai อาณาจักรใน, Anakhet Suan Nai อาณาเขตส่วนใน, Đàng Trong.

Nguyen Hue; Ba Thom, Binh, Ho Thom, Ngian Hawe เหงียน ฮเหวะ, Ngian We เหงียน เหวะ, Nguyen Huè, Nguyễn Huệ, Nguyen Van Hue, Nguyen-Van-Hué, Wian We เหวียนเหว่.
Alternativt födelseår för Nguyen Hue; 1753.

Nguyen Nhac; Nge Wian Yak เหงวียนหญัก, Nguyễn Nhạc, Wian Yak เหวียนหยาก.
Alternativ levnadstid för Nguyen Nhac; 1753-1793.

Nguyen Lu; Nge Wian Lü เหงวียนหลือ, Wian Lü, เหวียนลือ, เหงวียนลื้อ.

An Khe; An Khê.

Nguyen Phuc Thuan; Hue-Vuong, Huê Vong, Nguyễn Phúc Thuần, เหงียนฟุกถ่วน.

Nguyen Phuc Duong; Nguyễn Phúc Dương.

Thai Duc; Chakkraphat Thai Dük จักรพรรดิท้าย ดึ๊ก, Thái Đức.
Alternativ regeringstid för Thai Duc; 1778-1793.

Quang Trung; Chakkraphat Kuang Chung จักรพรรดิกวาง จุง, Phra Chao Kuang Trung พระเจ้ากวางตรุง.

Canh Thinh; Chakkraphat Kan Thin จักรพรรดิกั๋ญ ถิ่ญ, Cảnh Thịnh, Kaeng Ching แก๋งจิ่ง.

Nguyen Quang Toan; Nguyễn Quang Toản.

Kochinkina; Cochinkina, Chochinkina, Nam Bô (vietnamesiska), Nam Kỳ (vietnamesiska), โคชินไชนา.

Pigneau de Behaine; Bách Đa Lộc, Bahaine, Pierre Joseph Georges Pigneau, Pierre Pigneau de Behaine, Pierre Pigneaux, Pigneau de Béhaine, ปิโญ เดอ เบเอน, ปิโญ เดอ เบแอน, ปิโย เดอ บาแอนน์.

Tho Chu; Dao Tho Chu, Ðảo Thổ Chu, Hon Tho Chau, Hòn Thổ Châu, Thổ Chu.

Phu Quoc; Con Dao, Phu-Quoc, Phú Quốc.

Poulo Panjang; Hon Panjang, Panjang Island, Panjang Poulo, Poulo Penjang, Pulo Panjang.

Koh Kut; Koh Kood, Ko Kood.

Nguyen Phuc Canh; Ngian Fuk Kan เหงียน ฟุก กั๋ญ, Nguyễn Phúc Cảnh.

Denna artikel senast uppdaterad: 2020-03-12, 18.23
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.