Liksom tidigare i Siams historia visade det sig att det fanns duktiga framträdande personligheter då allt såg som mörkast ut. De tre mest framträdande personerna i landets fortsatta historia blev den ovan omtalade Taksin och dennes vapenbröder Thongduang ทองด้วง (20 mars 1737-7 september 1809) och Bunma (Luang Ratchasaneha). Sin สิน, eller Taksin som han senare blev känd som, var född i Ayutthaya den 17 april 1734, under kung Borommakots regeringstid.

Taksins far var en kines vid namn Yong Saetae หยง แซ่แต้ (?-?), som tillhörde en släkt som flytt från Shantou (San-thow) ซ่านโถว i den sydöstligaste delen av Guangdongprovinsen i Kina och invandrat till Ayutthaya. Shantous gamla namn var Swatow. Yong Saetae var anställd i kunglig tjänst och övervakade ett legalt spelmonopol i Ayutthaya som skatteindrivare. Han hade gift sig med en siamesiska, som också kan ha haft mon-blod, vid namn Nok Iang นกเอี้ยง (?-7 mars 1774).

Den tidigare omtalade franske författaren François Henri Turpin hävdar dock att Nok Iang var en kinesiska och om så var fallet var Taksin 100 procent kines. Sekelskiftesjournalisten K.S.R. Kulap ก.ส.ร. กุหลาบ (23 mars 1834-24 mars 1921) säger att Nok Iangs familjenamn var Ngow โหงว eller Sae Ngow แซ่โหงว. Du kommer att höra mera om K.S.R. Kulap längre fram i ”Bangkok, Rama I-Rama VII,” avsnittet ”De sista enväldiga kungarna,” artiklarna ”De intellektuella i Siam” och ”K.S.R. Kulap.”

Observera att man ibland ser namnet Hai Hong ไหฮอง (eller ไห ฮอง) i stället för Yong Saetae. Hai Hong är enligt historikern Nidhi Eoseewong (Nithi Iaosiwong) นิธิ เอียวศรีวงศ์ (8 maj 1940-7 augusti 2023) emellertid inte något personnamn utan en geografisk plats i Kina.

(Nidhi Eoseewong)

Angående Sins barndom finns en mängd fabler och litet motsägelsefulla berättelser. Här kommer en sammanfattning; Tre eller sju dagar efter att Sin fötts, beroende på källan, hittade man en stor orm som rullat ihop sig hos honom i hans bädd. Skrämda av detta omen lämnades Sin till ett kloster där munkarna tog hand om honom och gav honom namnet Sin. Enligt en annan källa skall han ha hamnat i klostret sju år gammal. Med tiden skall han ha påbörjat en militär träning.

Det finns varianter på ormhistorien som säger att ormen inte bara lagt sig hos Sin utan hade lindat sig runt Sins kropp. Detta tolkade hans pappa som ett dåligt omen. Han ville därför döda sonen, men övertalades av sin fru och mamman att skona honom. Kompromissen blev att adoptera bort honom. Andra tolkade i stället händelsen med ormen som ett gott omen, då ormen inte bitit Sin. Det måste därför ha varit något speciellt med denne pojke, vilket det också skulle visa sig vara.

En källa talar om att en adelsfamilj som bodde intill dem ville ta hand om Sin då han föddes. Så småningom adopterade de honom också. Genom denna adelsmans inflytande hamnade Sin så småningom i kunglig tjänst hos kung Borommakot. En källa säger att han först blev domare och sedan kavalleriofficer där han steg snabbt i graderna.

En annan källa säger att en ämbetsman under kung Borommakots regeringstid, som hade det ursprungliga namnet Mahamut มะหะหมุด (1727-1774), eller Mamut มะห์มู๊ด, hade imponerats av Sin och adopterat honom. Samma källa säger att det var denne Mahamut som gav honom namnet Sin, vilket enligt olika källor kan översättas till pengar, skatt eller välstånd. Kan den ovan omtalade adelsmannen och Mahamut vara samma person?

En källa kallar Mahamut för Chaophraya Chakri (Mut) เจ้าพระยาจักรี (หมุด) och säger att han också blivit samuhanayok (premiärminister) redan under kung Borommakots regeringstid. Detta verkar inte korrekt. Utnämningen till Chaophraya Chakri och samuhanayok verkar inte ha skett förrän efter Phraya Taksins kröning 1767.

Mahamut var en muslim av persiskt-malajiskt ursprung och en ättling till sultan Suleiman Shah (Sulaiman Cha) สุลัยมานชาห์ från sultanatet Singora (Songkhla). Han blev därför senare känd som Chaophraya Chakri Khaek เจ้าพระยาจักรีแขก eller ”den muslimske premiärministern.”

Mahamut arbetade som kunglig page hos kung Suriyat Amarin i Ayutthaya och han fick titeln Luang Sak Naiwen หลวงศักดิ์นายเวร och är även känd som Luang Nai Sak หลวงนายศักดิ์. Suriyat Amarin hade skickat iväg honom på en officiell inspektionsresa till Chanthaburi och då han befann sig där invaderade burmeserna Siam och Ayutthaya belägrades. Detta gjorde att Mahamut inte kunde återvända hem och han stannade därför kvar i Chanthaburi.

Jag har i den föregående artikeln berättat om när Phraya Taksin intog Chanthaburi och Mahamut som befann sig här underkastade sig Phraya Taksin och anslöt sig till hans följe. Du kommer att höra mera om honom längre fram.

Sin, Thongduang och Bunma hamnande sedan i samma kloster som unga. Detta är omtalat mera utförligt längre fram i artikeln "General Chakri och general Surasi." Efter sin tid i templet hade Sin arbetat som handelsman, innan han blev anställd i kunglig tjänst. Sin växte upp som tvåspråkig och talade både thai och teochew, vilket skulle få stor betydelse för hur det gick för honom senare i livet.

Sin, som då var 30 år gammal, blev viceguvernör i Tak 1762 under kung Suriyat Amarins regeringstid. Då den dåvarande guvernören av Tak dog blev han 1764 utsedd till ny guvernör av Tak och adlad till Phraya. Det var då som hans vänner och följeslagare började kalla honom Phraya Taksin (Phraya Tak + personnamnet Sin = Taksin). Hans officiella titel var Phraya Tak.

Förmodligen hade Phraya Tak redan tidigt utmärkt sig i militär tjänst för kung Suriyat Amarin. Kungen hade nämligen fattat tycke för honom och utnämnde honom till guvernör av Kamphaengphet, eller Chao Mueang Kamphaengphet เจ้าเมืองกำแพงเพชร, i samband med Burmas angrepp på Ayutthaya.