Ayutthaya - Siam isolerar sig från väst
Kung Borommakot (r. 1733-1758)

Kung Thai Sa hade tre söner; prins Naren (Chao Fa Narenthon) เจ้าฟ้าพระนเรนทร, prins Aphai (Chao Fa Aphai) เจ้าฟ้าอภัย och prins Parames (Chao Fa Paramet) เจ้าฟ้าปรเมศวร์.

Thai Sa betraktade så småningom sin bror och Maha Uparat, prins Porn, som opålitlig och då han själv blev allvarligt sjuk beslöt han sig istället för att utse prins Aphai till tronföljare.

Thai Sas äldste son, Narenthon, som befunnit sig i kloster sedan 1716, beslöt att inte blanda sig, men andra grupperingar bestämde sig för att ta upp kampen mot detta beslut.

Då kung Thai Sa dog av sin sjukdom befann sig Aphai och Parames i palatset och de hade stöd av de flesta ledande ämbetsmännen, inklusive den kinesiske phrakhlang.

Någon kilometer österut i Främre palatset fanns Maha Uparat Porn med sina följeslagare. Han kunde bara uppbringa omkring 4 000 soldater mot det kungliga palatsets 20 000-30 000. Då det utbröt strider visade det sig snart att prins Porn stod inför ett oundvikligt nederlag.

Då erbjöd sig en ledande ämbetsman i Främre palatset att ta befälet över prins Porns styrkor. Han hette Khun Chamnan Channarong (U) ขุนชำนาญชาญณรงค์ (อู่) (1686-1753) och i en snabb attack lyckades han oskadliggöra ledarna för det kungliga palatsets trupper, som därefter tog till flykten.

Prins Porn och Khun Chamnan Channarong (U) intog därefter palatset. Prins Aphai och prins Parames som också hade flytt infångades i ett träsk och prins Porn lät därefter avrätta sina brorsöner.

Prins Porn besteg nu tronen som kung Borommakot (Somdet Phra Chao Yu Hua Borommakot) สมเด็จพระเจ้าอยู่หัวบรมโกศ (r. januari 1733-13 april 1758). En källa säger att han var född 1684 och därmed var närmare 50 år vid sitt trontillträde. Redan innan Borommakot blev kung led han av struma, vilket var en vanlig åkomma i Siam vid denna tid.

När Porn till sist erövrat tronen påbörjade han en skoningslös utrensning av alla motståndarprinsarnas sympatisörer och belönade de som hade bidragit till hans framgångsrika kampanj.

Khun Chamnan Channarong befordrades och fick titeln Chaophraya Chamnanborirak (U) เจ้าพระยาชำนาญบริรักษ์ och han fick ta över phrakhlang och en Luang Chasaenyakon หลวงจ่าแสนยากร befordrades till Chaophraya Aphaimontri เจ้าพระยาอภัยมนตรี och fick ta över mahatthai.

En ämbetsman i kalahom, Phraya Ratchasongkhram พระยาราชสงคราม, hade förhållit sig neutral i tronstriden och kanske något motvilligt tvingades kungen belöna honom och han fick ta över kalahom.

Men kung Borommakot förändrade villkoren för dessa tre mäktiga ministerier. Kontrollen av de södra provinserna övergick till phrakhlang från att tidigare ha varit kalahoms ansvarsområde. Kanske var denna förändring bara politisk. Den förre ledaren för phrakhlang hade trots allt tagit parti för prinsarna och skulle bort. Det starka kinesiska samfundet i Ayutthaya förlorade därmed sin talesman i phrakhlang.

Utnämnandet av Chaophraya Chamnanborirak introducerade nu en ny viktig familj i Siam. Chamnanborirak var son till guvernören av Phitsanulok som i sin tur var ättling till en indisk-brahmansk släkt som hade kommit till Siam under Prasat Thongs regeringstid, där de hade deltagit i ceremonier vid hovet under 1600-talet.

Titeln på hans fars bror, Chaophraya Mahasombat (Phon) เจ้าพระยามหาสมบัต (ผล), indikerar att han kan ha varit Phrakhlang, antingen före den kines som senare hade posten, eller mera troligt efter Chaophraya Chamnanborirak.

Förutom Chamnanborirak själv fick hans båda bröder, två av hans kusiner och tre av hans söner också titeln Chaophraya och en av hans döttrar gifte sig med den Phrakhlang som verkade under Ayutthayaperiodens sista regent.

Då mahatthai dog 1742 fick Chamnans son, Sawang สว่าง, ta över denna post med titeln Chaophraya Ratchaphakdi เจ้าพระยาราชภักดี. Sawang efterträddes på denna post av sin yngre bror 1757.

Därmed hade nu två av de tre viktigaste ministerierna övergått i en enda familjs händer. Vi kommer att berätta mera om representanter för denna familj längre fram och vi kallar den från och med nu, för enkelhetens skull, den brahmanska familjen.

1734 då kung Borommakot var på en jaktexpedition anföll en styrka på 300 kineser det kungliga palatset i Ayutthaya. Förmodligen gjorde de detta i frustration över att de hade förlorat sitt inflytande i phrakhlang. De blev emellertid jagade på flykten och många blev avrättade. (En annan källa anger året till 1733.)

Året efter, 1735, blev den äldste av kungens söner, prins Senaphithak (Chao Fa Kromma Khun Senaphithak) เจ้าฟ้ากรมขุนเสนาพิทักษ์, inblandad i ett försök att mörda Borommakots brorson, prins Narenthon, trots att denne valt att stanna kvar i sitt kloster under tronstriden 1733.

(Det skall tilläggas att Senaphithak från början var känd som prins Thammathibet Chaiyaset Suriyawong (Chao Fa Thammathibet Chaiyaset Suriyawong) เจ้าฟ้าธรรมธิเบศร์ ไชยเชษฐสุริยวงศ์ eller Chao Fa Kung เจ้าฟ้ากุ้ง innan han blev till Senaphithak.)

Kungen hade kommit till Narenthons räddning och han tycks härefter ha blivit ett starkt stöd för kung Borommakot. Senaphithaks medskyldiga avrättades, men Senaphithak själv lyckades tack vare sin mors inblandning fly och undgå ett dödsstraff genom att gå i kloster. Hon hade sedan vid sin död bett sin man kung Borommakot att benåda sonen Senaphithak villkorslöst, vilket också blev fallet.

Senaphithak utsågs faktiskt till Maha Uparat 1741. Han gifte sig med prinsessan Inthasudawadi (Chao Fa Inthasudawadi) เจ้าฟ้าอินทสุดาวดี, som faktiskt vara hans egen yngsta syster! Det kan vara intressant att veta att Senaphithak faktiskt har blivit känd som en av Thailands stora poeter.

I slutet av kung Borommakots regeringstid var Ayutthaya inte utsatt för några allvarligare yttre hot. Det hade dock inträffat en del inre episoder som bådade illa för den framtida stabiliteten. Dessa ”episoder,” som börjat i mindre allvarlig grad i början av Borommakots regeringstid, blev med tiden allt allvarligare.

1746 startade ännu en ”helig” man ett uppror i Lopburiregionen. Men den interna oron blev långt allvarligare från och med 1753, då kungen regerat i tjugo år. På så kort tid som två år ändrades maktfördelningen i Ayutthayas översta elit väsentligt.

Maha Uparat Senaphithak började nu tillsammans med sina halvbröder (som också var födda av drottningar) att vidta åtgärder för att stävja sina tre halvbröders, (som var födda av kungliga bihustrur) vad de menade, allt för högtflygande ambitioner.

De tre unga halvbröderna hade i all tysthet utvidgat sina departement, befordrat sina ämbetsmän och därmed skaffat sig ytterligare anhängare. Då Senaphithak gick så långt som att låta arrestera och prygla några av halvbrödernas anhängare avslöjade de tre halvbröderna att Senaphithak haft en kärleksaffär med prinsessan Sangval (Chao Fa Sangwan) เจ้าฟ้าสังวาลย์, som var en av hans fars hustrur.

Maha Uparat Senaphithak erkände faktiskt sin skuld och han och den otrogna hustrun piskades till döds 1746. Detta resulterade nu i att frågan om tronföljden åter stod öppen. Men det finns faktiskt källor som säger att Senaphithak dog 1755!

Ovanstående historia ser delvis annorlunda ut beroende på källan och så här berättar Wikipedia; Senaphithak skulle ha haft affärer med två av Borommakots konkubiner. De två var den ovan nämnda prinsessan Sangval och prinsessan Nim (Chao Fa Nim) เจ้าฟ้านิ่ม. Detta var ett mycket allvarligt brott och prinsessorna och Senaphithak arresterades 1746.

De tre straffades med spöstraff och Senaphithak fick sammanlagt 120 slag och de två konkubinerna fick 30. Senaphithak dog av misshandeln och Sangval dog tre dagar senare. Prinsessan Nim överlevde, men bannlystes från hovet.

Men man skall veta att det finns ytterligare varianter på denna historia i andra källor.

Under den här tiden inträffade det också en väsentlig förändring av de ledande ministrarnas ställning. Då Chaophraya Chamnanborirak (U) dog 1753 övergick Phrakhlang åter till en ämbetsman med kinesiskt ursprung. Denne Chaophraya Phrakhlang (Chim ฉิม) hade gift sig med Chamnanboriraks dotter.

1755 dog ledarna för både kalahom och mahatthai. Källorna är inte helt tydliga, men det verkar som om kalahom nu hamnade hos en ättling till den persiska familjen, Chaophraya Phetphichai (Chai) เจ้าพระยาเพ็ชรพิไชย (ใจ), och mahatthai lämnade den brahmanska familjens händer och hamnade hos en nykomling.

Med tanke på det stora antal höga titlar som fanns bland chefsministrarna under Ayutthayaperiodens sista årtionde (1758-1767) måste det ha varit ett riktigt tjuv- och rackarspel om makten bland en liten grupp av mäktiga familjer, som var fast etablerade i den centrala administrationen.

Trots att en del av dessa fraktioner hade en viktig bas i handeln över haven var liksom tidigare den avgörande fördelen i alla maktkamper tillgången på arbetskraft.

Speciellt gällde detta den kinesiska gruppen representerad av Chaophraya Phrakhlang (Chim) och den persiska familjen, som fortsatte att dominera den del av Phrakhlang som sysslade med de muslimska handelsmännen. I denna maktkamp var alla inblandade, såväl prinsar som adelsmän.

Att det var problem med tillgången på arbetskraft hade visat sig tidigt under Borommakots regim. Då Chaophraya Ratchaphakdi (Sawang) blev Mahatthai 1742 upptäckte han ganska omgående att registren över tillgången på arbetskraft i hans provinser, norr om huvudstaden, innehöll väldigt få män.

Hans ministerium registrerade härefter männen i Wiset Chai Chan วิเศษชัยชาญ, Suphanburi, Nakhon Chai Si, Phromburi พรหมบุรี, Inburi, Singburi, Chai Nat, Manorom มโนรมย์, Uthai Thani อุทัยธานี och Nakhon Sawan och tiotusentals livegna eller trälar (phrai) registrerades för statlig tjänst.


(Karta över provinsen Uthai Thani)

Under en stor del av seklet hade flera kungliga lagar och påbud visat på hur liten tillgång staten hade på arbetskraft. Det framgår tydligt att många fria män som var förpliktade till årligt hoveriarbete undgick denna plikt på olika sätt. En del lyckades helt enkelt undgå registrering och andra underkastade sig individuella prinsars eller ämbetsmäns beskydd.

Dessutom verkar det troligt, med regeringens tilltagande intresse av att öka exporten, att många fria män tilläts slippa sin arbetsplikt genom att lova att leverera en viss årlig mängd varor till staten. Antingen genom formella avtal, eller med informella arrangemang med olika ämbetsmän.

Oavsett omfattningen av problemet står det klart att det i slutet av Borommakots regeringstid rådde stor brist på arbetskraft i Ayutthaya. Dessutom var kontrollen över arbetskraften uppdelad på en mängd små departement och de viktiga reserverna i de södra provinserna kontrollerades av Phrakhlang, som kanske var mera upptagen med att prestera goda handelsresultat än att syssla med provinsiell administration.

Efter att prins Senaphithak hade avrättats förblev titeln som Maha Uparat vakant. 1757 bad tre ledande ministrar kungen om att utse sin son prins Uthumphon (Chao Fa Uthumphon) เจ้าฟ้าอุทุมพร till ny Maha Uparat.

Prins Uthumphon också är känd som Chao Fa Dok Düa Kromma Khun Phonphinit เจ้าฟ้าดอกเดื่อกรมขุนพรพินิต, eller Madüa มะเดื่อ. Hans mamma var en lägre rankad hustru till Borommakot vid namn Phiphit Montri (Kromma Luang Phiphit Montri) กรมหลวงพิพิธมนตรี, eller Phra Phan Watsa Noi พระพันวัสสาน้อย.

Kung Borommakot var mycket religiös och under hans regeringstid fick buddhismen en starkare ställning i Ayutthaya. Ayutthayas utseende förändrades väldigt mycket genom alla nybyggda och renoverade tempel.

Hans regeringstid är kanske bäst känd för sin utväxling av missioner mellan Ayutthaya och kungariket Kandy (Kanti) กัณฏิ på Sri Lanka.

1751 anlände en mission från Kandy till Ayutthaya som bad om hjälp med att återupprätta den singalesiska buddhismen, som hade fört en tynande tillvaro under inbördeskrig och portugisiskt och holländskt styre.

(Någon källa säger 1753.)

Den singalesiske kungen bad att några siamesiska buddhistmunkar skulle få resa till Kandy för att reorganisera den singalesiska buddistorden och etablera ett buddhistiskt kloster på Sri Lanka.

Så blev också fallet och den siamesiska delegationen mottogs med pompa och ståt. De siamesiska buddhistmunkarna reste till Kandy där de reordinerade singalesiska munkar och etablerade en siamesisk orden. Efter att ha utfört sitt uppdrag återvände de hem till Siam.

1755 skickades en andra mission till Sri Lanka. Siameserna hade flera århundraden tidigare betraktat Sri Lanka som buddhismens högborg. Kanske tyder ovanstående missioner på att Ayutthaya nu hade övertagit denna position.

Som sammanfattning kan sägas att kung Borommakot genomförde en rad förändringar i statens politik. Han tog först itu med problemet med att balansera den kungliga makten mot eliten i den centrala administrationen.

Då kungariket drabbades av tronstrider, som det senast gjort 1733 och ett otal andra tillfällen i historien, blev utgången alltid att den vann som hade störst tillgång på arbetskraft.

Eftersom den centrala administrationens uppgift just var att kontrollera tillgången på arbetskraft hade ledarna för nyckelministerierna också tillgång till ett stort antal soldater och reserver.

Detta gällde i synnerhet mahatthai och kalahom. Därför hade kungarna i Borommakots dynasti, åtminstone från och med kung Phetrachas regeringstid, försökt skapa fler självständiga departement (krom) under prinsars ledning.

Detta hade gjorts för att ge några få kungliga prinsar, som kunde tänkas bli tronföljare, tillgång till sin egen arbetskraft, utanför det byråkratiska etablissemanget.

Borommakot ändrade på tidigare praxis. Där hans företrädare bara hade tillåtit några få sådana departement, i genomsnitt vanligtvis tre under varje regeringstid, som vart och ett hade kontroll över några tusen man, skapade Borommakot inte mindre än 13 departement. Detta skulle försvåra för enskilda prinsar att på egen hand kunna erövra tronen.

Anledningen till denna förändring var kanske att få tronskiftena att flyta bättre, men det splittrade också statens kontroll över den begränsade tillgången på arbetskraft.

1757 hade kung Borommakot blivit sjuk. Krönikorna skriver att under detta år kunde en komet observeras på himlen. Det handlade om Halleys komet ดาวหางฮัลเลย์ som visar sig vart 76:e år. Den gamle kung Borommakot dog den 13 april 1758.

Borommakot lämnade efter sig två söner; prinsarna Anurakmontri (Kromma Khun Anurakmontri) กรมขุนอนุรักษ์มนตรี och Uthumphon. Hans äldste son, prins Senaphithak, hade som tidigare nämnt avrättats.

Anurakmontri är även känd som prins Ekkathat (Chao Fa Ekkathat) เจ้าฟ้าเอกทัศ.


Stavningsvarianter;

Naren; Chao Fa Naren เจ้าฟ้านเรนทร์, Kromma Khun Surendra Phitak, Kromma Khun Surentharaphithak กรมขุนสุเรนทรพิทักษ์.

Aphai; Chao Fa Aphai เจ้าฟ้าอภัย.

Parames; Pharamet.

Borommakot; Baroma Kot, Boromakot, Boromgot, Boromma Gotr, Boromokot, Boromoraja III, Mahathammaraja I, Phra Anucha พระอนุชา, Phra Chao Borommakot พระเจ้าบรมโกศ, Somdet Phra Chao Yoo Hua Borommakoht, Somdet Phra Boromaracha Dhiraj III, Somdet Phra Borommarachathirat III สมเด็จพระบรมราชาธิราชที่ 3, Somdet Phra Maha Thammaracha Thirat, Somdet Phra Maha Thammarachathirat III, บรมกฏ, บรมโกษฐ์.

Chaophraya Chamnanborirak (U); Chamnan Borirak.

Chasaenyakon; Phraya Chasaenyakon พระยาจ่าแสนยากร (Sen เสน).

Senaphithak; Krom Phra Ratchawang Bowon Maha Senaphithak กรมพระราชวังบวรมหาเสนาพิทักษ์, Krom Phra Ratchawang Bowon Sathan Mongkhon กรมพระราชวังบวรสถานมงคล, Somdet Chao Fa Kromma Khun Senaphithak สมเด็จเจ้าฟ้ากรมขุนเสนาพิทักษ์.

Chao Fa Kung; Chaofa Kung Rattanakawi, Goong.

Inthasudawadi; Krommakhun Yisanseni กรมขุนยิสารเสนี.

Chaophraya Phetphichai (Chai); Phya Petr Pichai.

Chai; Jai.

Wiset Chai Chan; Müang Wisetchaichan, Mueang Viset Chaicharn.

Phromburi; Phrom Buri.

Uthai Thani; Uthaithani.

Uthumphon; Uthomphon, Uthoomporn, Uthumphorn, Utoomporn, Utumporn.

Chao Fa Dok Düa Kromma Khun Phonphinit; Dok Duea, Dok Madua, Dorkmadua, Dokdüa, Phon Phinit, Pornpinit, Porn Pinit, Uthumphon Mahaphon Phinit อุทุมพรมหาพรพินิต.

Anurakmontri; Anurak Montri, Krom Khun Anurak Montri, Kromma Khun Anurak Montri.

Ekkathat; Egatat, Ekatat, Eka-that, Ekkatat, เจ้าฟ้าเอกทัศน์.)

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-08, 18.17
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.