Ayutthaya - Siam isolerar sig från väst
Kung Thai Sa (r. 1709-1733)

Då återvänder vi till händelserna i Ayutthaya.

Kung Süa efterföljdes av sin äldste son prins Petch, vars krav på tronen inte ifrågasattes. Han blev till kung Bhumindaraja (Somdet Phra Phumintharacha) สมเด็จพระภูมินทราชา, men är bättre känd som kung Thai Sa (Phra Chao Thai Sa) พระเจ้าท้ายสระ (r. maj 1709-januari 1733). För att öka på namnförvirringen ytterligare är han också känd som Phra Bat Somdet Phra Sanphet IX พระบาทสมเด็จพระสรรเพชญ์ที่ 9.

Thai Sas 24-åriga regeringstid beskrivs enligt vissa källor som en relativt fredlig period, vilket visade att rikets politiska stabilitet hade förbättrats. Thai Sa utsåg sin yngre bror prins Porn till Maha Uparat. Enligt krönikorna var Thai Sa född 1683 och bör då ha varit omkring 26 år gammal då han besteg tronen. Men det finns källor som säger att han var född 1680.

Åren 1709-1710 genomfördes en militär kampanj nere på Malackahalvön. Perak på västkusten kände sig så hotat att de bad det holländska Ostindiska kompaniet om hjälp. Siameserna trängde in i Terengganu på östkusten, men ambitionen var inte att kuva riket eller kräva tribut. Det handlade istället om att eliminera pirater som hade sina baser utmed kusten här.

Det är dock möjligt att siameserna tänkt sig att attackera Johor som man fått allt sämre förbindelser med. Men det kom aldrig något anfall, men Siam lyckades ändå stärka sin ställning i området och Pattani föll till föga 1712.

Det inträffade två andra viktiga händelser under Thai Sas regeringstid. Först blev kungen inblandad i händelser i Kambodja. Där hade kung Outey I alias Narai Ramathipadi II efterträtts av kung Barom Ramadhipati eller Kaev Hua III (r. 1699-1700). Han är också känd under namnet Ang Em (Ong Im) องค์อิ่ม. Denne kung Ang Em får inte förväxlas med en kommande prins och kung med samma namn.

Ang Em hade efterträtts av kung Thommoreachea III (Phra Si Thammaracha Thirat 3) พระศรีธรรมราชาธิราช 3 (r. 1702-1703), men han blev sedan störtad av sina rivaler med vietnamesisk och viss laotisk hjälp. Därefter gick tre kambodjanska prinsar och Thommoreachea III i exil i Siam, innan den tidigare siamesiske kung Süa dog.

I engelska Wikipedia anges Thommoreachea III ha haft tre regeringstider; 1702-1703, 1706-1709 och 1738-1747. Se även den kommande artikeln ”Borommakot och Kambodja.”

Siameserna misslyckades med att återinstallera Thommoreachea III på tronen 1715 och 1716. 1717 skickade kung Thai Sa en nordlig landstyrka ledd av Chaophraya Mahatthai och en sydlig flottstyrka ledd av Chaophraya Phrakhlang till Kambodja för ett nytt försök. Den nordliga landstyrkan, som bestod av 50 000 man, gick in i Kambodja via Siem Reap och flottstyrkan på 20 000 man anlände till Kambodja via Thailandviken.

Vid ett slag vid Banteay Meas angreps och krossades den södra siamesiska styrkan av kombinerade trupper från Kambodja och Vietnam. I samband med dessa strider skall Banteay Meas ha fördärvats. Siameserna flydde i panik ut till havs, men flykten var förgäves då flottan sedan gick under i en storm.

Den nordliga styrkan var däremot framgångsrik och tog sig fram till khmerernas huvudstad Oudong där den kambodjanske kungen Ang Em (r. 1710-1722) inlett en andra regeringsperiod. Han valde att kapitulera och accepterade sin status som vasall och att betala tribut till Siam.

Som tack för detta fick Ang Em behålla sin tron och Thommoreachea II fick fortsätta bida sin tid i siamesisk exil. Holländarna rapporterade att den kambodjanske exilkungen nästan alltid befann sig i Thai Sas sällskap. Han var bland annat med på kungens fisketurer och elefantjakter.

Men ovanstående krig beskrivs litet annorlunda av den tidigare omtalade skotske kaptenen Alexander Hamilton;

Då siameserna hotade Kambodja förstod den kambodjanske kungen att han inte skulle klara av att stå emot de överlägsna siamesiska styrkorna. Han beordrade därför sina invånare i gränsområdena att ta sig mot de inre delarna av landet. De skulle ta med sig allt de kunde och bränna allt övrigt, enligt den brända jordens taktik.

Han bad därefter vietnameserna i södra Vietnam om hjälp och beskydd, vilket de gick med på om Kambodja accepterade sin status som tributstat. Detta accepterade Kambodja och vietnameserna skickade en armé på 15 000 man och en flottstyrka på 3 000 man för att hjälpa kambodjanerna.

Den siamesiska landstyrkan var mer än dubbelt så stor än den kombinerade styrkan av kambodjaner och vietnameser och den siamesiska flottan var mer än fyra gånger så stor.

Då siameserna drog in i Kambodja möttes de av en öde landsbygd och blev snart varse bristen på förnödenheter. De tvingades till sist att slakta och äta sina dragdjur, elefanter och hästar som de inte kunde fodra.

Men de siamesiska soldaterna var inte vana vid en sådan kost och en epidemi bröt ut bland dem. Efter två månader hade hälften av dem insjuknat eller dött och de som återstod återvände tillbaka hem igen förföljda av den kambodjanska armén.

Den siamesiska flottan lyckades inte bättre, men de hann plundra och bränna ner Banteay Meas med hjälp av sina mindre fartyg. Vietnameserna passade då på att attackera de större fartygen längre ut och lyckades bränna några och få satt några på grund.

Då vietnameserna gjort detta retirerade de för den överlägsna siamesiska styrkan och siameserna som fruktade att deras förnödenheter skulle ta slut lämnade skamsna Kambodja och återvände hem till Siam, enligt Hamilton.

Den andra viktiga händelsen under Thai Sas regeringstid var den ökande handeln med Kina. Speciellt då export av ris. Denna handel hade i viss utsträckning pågått ända sedan Ayutthaya grundats, men hade varit föremål för hårda kinesiska restriktioner under perioder av 1600-talet och början på 1700-talet. Det var nu som privata kinesiska handelsmän tog över handeln med Kina och Japan, som tidigare skötts av holländarna.

I och med denna handel tog de sig också in i de siamesiska statliga verken. Thai Sas phrakhlang, var en kines som spelade en viktig roll för integrationen av den lokala kinesiska kolonin i huvudstadens ekonomiska och sociala liv.

Kinesernas ställning blev med tiden så stark att de faktiskt kom att dominera phrakhlang på alla nivåer. Då den kinesiska regeringen nästan helt öppnade upp sina hamnar i södra Kina, för den siamesiska exporten av ris, tog handeln fart och alla som var inblandade i denna handel gjorde stora vinster. Det vill säga det siamesiska hovet och de anställda i phrakhlang.

Men även risexporten till de europeiska kolonierna i Asien ökade och man sålde ris till holländarna på Java och engelsmännen i Indien. Den inhemska produktionen här var inte tillräcklig då man tvingat bönderna här att sluta med sina traditionella grödor och istället satsa på grödor såsom kaffe, te, och bomull.

Under Thai Sas regeringstid reparerades också gamla tempel och det grävdes nya kanaler. Kungen lät fortsätta byggandet av Khok Kham-kanalen คลองโคกขาม som påbörjats under kung Süa. Idag heter den Mahachai-kanalen คลองมหาชัย. Det byggdes också stora fartyg och elefantexporten fortsatte och skulle fortsätta ända in på tidigt 1800-tal.

Thai Sa skall ha varit mycket förtjust i att fiska och jaga. Det påstås att han dessutom var så glad i fisk, och då speciellt karp (pla nai) ปลาไน, att han lät utfärda ett kungligt dekret att vanligt folk inte fick äta denna fisk!

Det kan vara intressant att veta att i princip hela befolkningen i det gamla riket Champa begav sig mot sydväst då de hotades av en vietnamesisk attack 1720. De vandrade in och bosatte sig i ett område nordväst om sjön Tonle Sap i nuvarande Kambodja. 


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Bhumindaraja; Somdet Phra Phuminthara Thibodi สมเด็จพระภูมินทราธิบดี, Somdet Phra Phuminthara Bodi สมเด็จพระภูมินทราบดี, Somdet Phra Phuminthara Maharacha Thai Sa สมเด็จพระภูมินทรมหาราชาท้ายสระ.

Thai Sa; Somdet Phra Chao Yu Hua Thai Sa สมเด็จพระเจ้าอยู่หัวท้ายสระ, Taisra, Thai Sra, Thai-Sra.
Alternativ regeringstid för Thai Sa; 1708-1733, maj 1709-9 december 1732.

Ang Em; Nak Im นักอิ่ม, Nak Ong Em นักองค์เอม, Nak Ong Im นักองค์อิ่ม.
Alternativ regeringstid för Ang Em; 1715-1722.

Kaeo Fa III, Barom Ramadhipati, Kaev Hua III, Keo Fa, Phra Kaeo Fa 3 พระแก้วฟ้าที่ 3.
Alternativ regeringstid för Kaew Hua III 1699-1701.

Thommoreachea III; Ang Tham, Nak Sadet Thammaracha, Prea Srey Thomea, Sithammaracha, Sri Dhamaraja III, Thammaracha, Thommaracha (personnamn), Thommaracha III, Thommo Reachea II (?), Thommo Reachea III, Thommoreachea II (?), Thommoreachea III.
Alternativa regeringstider för Thommoreachea III; 1690-1747, 1700-1701, 1702-1703, 1702-1704, 1702-1705, 1706-1710, 1706-1714, 1736-1747, 1738-1747.

Khok Kham-kanalen; Kokkham.

Karp; Pla khap thammada ปลาคาร์ปธรรมดา.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-10-16, 17.48
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.