Ayutthaya - Siam isolerar sig från väst
Kung Phetracha (r. 1688-1703)

Efter Narais död låg vägen öppen till tronen för Phetracha och han utnämndes till ny kung med titeln Somdet Phra Phetracha สมเด็จพระเพทราชา (r. 11 juli 1688-februari 1703). En källa säger att några ämbetsmän som motsatt sig Phetracha som kung ändrade sig då de blev hotade med våld.

Det kan vara intressant att notera att en del thailändska historiker menar att Phetracha inte var intresserad av att bli kung. Men de franska missionärerna vid den här tiden var av motsatt uppfattning.

Trots dessa åsiktsskillnader är man dock överens om att han var en mycket viktig person, med stort inflytande, under denna turbulenta tid i Thailands historia. Många officerare hyste stor respekt för honom och det sägs att han var en fromt troende buddhist. Detta gav honom också stöd från många munkar, som vid den här tiden fruktade att landet var på väg att bli kristet.

Phetrachas kröning den 1 augusti 1688 blev storslagen. Men Phetracha kom till makten som usurpator och under hela hans dynastis 79-åriga regeringstid skulle han och hans tronföljare förföljas av detta faktum.

Den dynasti som började med Phetracha kallas för Ban Phlu Luang-dynastin (Ratchawong Ban Phlu Luang) ราชวงศ์บ้านพลูหลวง, som också skulle bli Ayutthayas sista. Ban Phlu Luang บ้านพลูหลวง i Suphanburi var den ort där Phetracha var född.

Förmodligen på grund av sin osäkerhet gifte han sig med Prasat Thongs dotter och kung Narais syster Yothathip (Chao Fa Sisuphan Kromma Luang Yothathip) เจ้าฟ้าศรีสุพรรณ กรมหลวงโยธาทิพ samt Narais dotter Yothathep. Därigenom omgav han sig med något av Narais kungliga glans och såg också till att hans avkomma fick kungligt blod från åtminstone en sida.

Phetracha gjorde det osedvanliga att utnämna några av de följeslagare som hjälpt honom till tronen till kungliga prinsar. Sin son, Luang Sorasak, utnämnde han till Maha Uparat och han bosatte sig i Främre palatset, och två andra söner placerades i Bakre palatset (Wang Lang วังหลัง) med kungliga titlar.

Maha Uparat Sorasak blev emellertid avundsjuk på sina kungliga bröder och rivaler och ordnade inom ett år en komplott som resulterade i att de båda blev mördade. Efter detta var antalet "kungligheter" reducerat till två personer, vilket gjorde tronen något utsatt.

I december 1689 kom den siamesiska ambassaden välbehållen hem från Frankrike. Phetracha släppte sin franska gisslan och återinförde religionsfrihet samtidigt som han införde en politik som skulle göra slut på utländskt politiskt inflytande i riket.

De kommande åren blev en farlig tid för kungen och hans son. 1690 skickades en straffexpedition till Pattani som undlåtit att skicka sin årliga tribut. Expeditionen bestod av 100 små båtar med omkring 10 000 soldater.

1690 kom en tysk läkare och kirurg vid namn Engelbert Kaempfer เอนเยลเบิร์ต แกมเฟอร์ (16 september 1651-2 november 1716) på besök till Ayutthaya. Han hade kommit dit med en holländsk delegation på väg till Japan. Trots att han bara stannade mindre än en månad i Ayuttyaya ritade han kartor över staden och skrev om staden som senare givits ut i bokform.

Därefter fick Phetracha ägna stor kraft åt att kuva guvernören i Nakhon Ratchasima (Khorat) 1691. Han hade revolterat och inledande försök från Ayutthayas sida att återta staden misslyckades.

Men till sist lyckades man sätta eld på staden med hjälp av flygande drakar som bar med sig glödande aska in i staden! Guvernören lyckades fly söderut där han slog sig samman med rebeller vid Nakhon Si Thammarat.

Att man först inte lyckades inta Khorat tyder på att guvernören hade folkligt stöd. När staden sedan brändes måste det ha skapat hat och grogrund för kommande uppror i området.

Under kampanjerna mot de båda ovan nämnda städerna behandlade kungen och Maha Uparat Sorasak adeln hårt. När kommendanter misslyckades med att erövra en stad blev de helt enkelt avrättade.

1694 startade ett nytt mycket allvarligt uppror som var nära att störta Phetracha. Upproret leddes av en peguan vid namn Thammathian ธรรมเถียร, som varit en följeslagare till Narais halvbror Aphaithot. Då Aphaithot blev mördad hade Thammathian gått i kloster.

(Det finns källor som säger att upproret startade 1690!)

Efter att ha lämnat klostret samlade han mellan 500 och 2 000 följeslagare från området vid floden Pa Saks nedre lopp omkring Saraburi och Nakhon Nayok. Hans mest militanta följeslagare kom från Lopburi.

Thammathian attackerade därefter palatset förklädd som den folkligt populäre Aphaithot. Men han blev sårad under attacken och hans trupper flydde. Thammathians försök att erövra tronen slutade med att han fångades in och avrättades.

Framgångarna med att kuva sina motståndare blev ofta kortlivade. 1698 utbröt ännu ett uppror i Khorat. En helig man vid namn Bun Kwang บุญกว้าง försökte befria Isan från siameserna och göra denna landsdel självständig. Han intog därefter Khorat.

Med en bondearmé på 4 000 man, hundra hästar och nästan lika många elefanter marscherade Bun Kwang mot Lopburi. Endast 60 kilometer från sitt mål gick siameserna till motangrepp och besegrade Bun Kwangs armé. Bun Kwang själv skall ha blivit dödad.

Dessa återkommande uppror gjorde att åtminstone delar av administrationen hölls i ständig beredskap och att trupper stod stridsberedda under en stor del av Phetrachas regeringstid. Kanske har Phetracha i samband med detta passat på att rensa ut ämbetsmän som varit lojala mot Narai och genom att kalla in män från de upproriska provinserna till militärtjänst kunde han hålla dem i schack.

Det skall nämnas att en smittkoppsepedemi härjade i Siam 1695 och som pågick in på året 1696. Detta fick till effekt att handeln med Sydostasien och Kina kraftigt minskade under denna period. Det skulle dröja ända till 1703 innan handeln med Kina började återhämta sig.

Phetracha blev far till ytterligare två söner födda av drottningar, prins Phra Khwan พระขวัญ (1691-1703) och Trat Noi ตรัสน้อย (ca. 1688-?). (Andra källor säger att han var född 1694). Deras mödrar var systern respektive dottern till kung Narai.

Då dessa söner blev äldre började Sorasak frukta att han inte skulle få ärva tronen och då Phetracha blev allvarligt sjuk tidigt 1703 lät Sorasak helt enkelt mörda Phra Khwan, som hunnit bli populär bland folket.

Trat Noi klarade sig undan genom att bli munk. Detta var den tredje sonen till Phetracha som Sorasak röjt ur vägen och rasande utsåg Phetracha, som låg på sin dödsbädd, sin brorson prins Phichaisurin พิชัยสุรินทร์ till tronarvinge.

Kung Phetracha dog 71 år gammal i februari 1703. Prins Phichaisurin vågade dock inte utmana Sorasak och hävda sin rätt till tronen och lämnade därför vägen öppen för denne.


Stavningsvarianter;

Phetracha; Ramesuan II, Somdet Phramaha Burutwisut Thidetudom สมเด็จพระมหาบุรุษวิสุทธิเดชอุดม, Somdet Phraphetracha.

Ban Phlu Luang; Baan Plu Luang.

Thammathian; Tham Thian, Thamtien, Tham Tien.

Bun Kwang; Bun Khwang.

Phra Khwan; Phra Khwan Kaeo พระขวัญแก้ว, Phra Kwan, Phra Khuan.

Trat Noi; Tras Noi.

Phichaisurin; Chao Phra Phichai Surin เจ้าพระพิไชยสุรินทร์, Pichai Surin, Prince Chao Phra Pijaisurindr.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-08-15, 09.42
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.