Ayutthaya - Siam isolerar sig från väst
Nya krig mot Burma (1759-)

Kung Alaungpaya i Burma hade nu erövrat Arakan, Assam och det sydliga monriket och hans rike var åter enat och starkt och som vanligt innebar detta nya anfall på Siam.

De burmesiska attackerna började 1759 och Alaungpayas söner skulle fortsätta krigen då han dog 1760.

Varför anföll Alaungpaya Ayutthaya? En rad förklaringar har angetts. Siam hade som tidigare nämnts mottagit en mängd monflyktingar då burmeserna kuvade monfolket. Monarmén hade nämligen flytt till Siam då de besegrades av burmeserna.

Kanske oroade sig Alaungpaya för att Ayutthaya skulle stödja dessa flyktingar i ett uppror mot burmeserna och ett försök att återupprätta monkungariket i Pegu.

Andra anledningar kan ha varit befolkningsbrist i Burma, beroende på de många krigen i området, och att krig mot Ayutthaya kunde vara ett sätt att skaffa nya invånare till riket. Andra menar att framgångsrika kampanjer mot de stora staterna i regionen skulle visa Avas styrka och visa Avas vasaller att det inte var lönt att utmana riket.

Till sist kan man gissa att Alaungpaya, som uppenbart var en ganska oborstad ”lantis” med begränsad kunskap om statsmannaskap, helt enkelt fortsatte med det han var bra på, nämligen att leda arméer i krig.

Han kan också ha haft ambitioner om att bli en ny erövrarkung av samma kaliber som tidigare burmesiska kungar som regerat på 1500-talet och som då kuvat tairikena Ayutthaya, Lan Na och Lan Xang.

I slutet av 1759 marscherade den burmesiska armén söderut mot Tavoy i Tenasserim och därefter rakt in i nuvarande Thailand till Thailandviken för att därefter marschera norrut mot Ayutthaya.

Vid detta tillfälle bad kung Suriyat Amarin exkung Uthumphon om hjälp i striderna och detta skötte han med den äran och lyckades tillfoga burmeserna ett svidande nederlag.

Kanske var Uthumphon återinsatt som kung under perioden april 1760-1762. Som tack för sin brors lojala tjänster under kriget mot burmeserna mottog Suriyat Amarin Uthumphon sittande med ett svärd över sitt sköte! Denna symboliska gest gjorde att Uthumphon återvände till sitt kloster och vägrade att hjälpa till fler gånger.

Det kan ha varit nu som Uthumphon blev känd som Khun Luang Ha Wat. Fritt översatt blir detta till ”kungen som tog sin tillflykt till templet." Han skulle senare bli ombedd att hjälpa till åren 1765-1767, men han stannade i sitt kloster. Efter Ayutthayas fall blev han krigsfånge i Burma.

Tidigt 1760 ledde Alaungpaya en ny militär expedition som resulterade i erövrandet av Martaban och Tavoy och området Tenasserim. Därefter gick burmeserna in i nuvarande Thailand och Kuiburi กุยบุรี, Phetchaburi och Ratchaburi intogs och i april 1760 belägrades Ayutthaya.

Läget var mycket allvarligt, då siamesernas försvar var svagt och deras styrkor alltför utspridda. Byarna runt staden brändes och holländska och kinesiska fartyg gick samma öde till mötes. Döda kroppar flöt i kanalerna, kanonkulor träffade det kungliga palatset och många byggnader sattes i brand, men staden höll ändå stånd.

Belägringen hade troligen lyckats om inte en av burmesernas kanoner hade exploderat och kungen sårats av splitter från denna. Dessutom var regntiden i antågande. Detta sammantaget var skäl nog att ge upp belägringen och burmeserna återvände hem genom passet Mae Lamao.

Burmesiska källor säger att man tvingades ge upp belägringen redan efter 5 dagar då kungen blev sjuk.

Den 11 maj 1760 avled kung Alaungpaya vid Tak under marschen hem, just innan han nådde fram till Salweenfloden. Kanske berodde det på skadorna som den exploderande kanonen åsamkat honom, även om några källor indikerar att han var dödssjuk redan innan han skadades av den exploderande kanonen.

Efter Alaungpayas död blev det åter oroligt i Burma. Naungdawgyi (Phra Chao Nongdayi) พระเจ้านองดายี (r. 11 maj 1760-28 november 1763) som var Alaungpayas äldste son blev ny kung. Naungdawgyi var född den 10 augusti 1734. Han är också känd som kung Maung Lauk (Phra Chao Manglok) พระเจ้ามังลอก och blev nummer 2 i Konbaungdynastin.

Kung Naungdawgyi drabbades av ständiga uppror riktade mot honom själv och tvingades kämpa för att behålla tronen, men 1762 hade han återigen fått kontroll över riket, bortsett från Tavoy som ockuperats av en rebelledare vid namn Huithongcha.

Nästan omedelbart efter att han blev kung hade en av den gamle kungens populära generaler, Minkhaung Nawrahta (Mangkhong Noratha) มังฆ้องนรธา (cirka 1714-5 december 1760), revolterat. Han hade kallats att infinna sig hos Naungdawgyi, men han fruktade för sitt liv eftersom förhållandet till den nye tronföljaren sedan lång tid tillbaka varit dåligt.

Minkhaung Nawrahta attackerade därför Ava i juni 1760 och den 25 juni intogs staden. Det tog mer än fem månader för Naungdawgyi att återerövra Ava och Minkhaung Nawrahta blev skjuten då han försökte fly därifrån den 5 december 1760.

Kung Suriyat Amarin hade nu ändrat sin utrikespolitik och försökte skapa vänliga kontakter med sina grannstater och han mottog också en en ambassad från rebelledaren Huithongcha i Tavoy. Tavoy hade tidigare tillhört Siam och uppenbart gav Siam viss hjälp till revolterna mot Naungdawgyi. 

Det finns källor som säger att burmeserna attackerade södra Siam 1764. Under ledning av general Maha Nawrahta (Mang Maha Noratha) มังมหานรธา (?-mars 1767) marscherade den burmesiska armén mot Phetchaburi. Här möttes de av siamesiska soldater under ledning av generalerna Phraya Kosathibodi พระยาโกษาธิบดี och Phraya Taksin พระยาตากสิน (17 april 1734-7 april 1782). Burmeserna besegrades och återvände hem via passet Singkhon.

Phraya Taksin skulle senare bli en mycket framträdande person i Thailands historia.


Stavningsvarianter;

Kuiburi; Kui Buri.

Naungdawgyi; Naungdawdyi, Naung-daw-gyi, Naungdawkyi, Naungdayi, Nongdochi นองดอจี, Thiri Pawara Maha Dhammayaza, นองดอคยี.

Minkhaung Nawrahta; Mahanowratha (Maha Noratha) มหานรทา.

Maha Nawrahta; Maha Nawraha, Maha Nohratha, Mang Mahanawrahta, Mang-Maha-Noratha, Maha Naw-ra-hta, Muang Maha Noratha.

Phraya Kosathibodi; Kosadhibodhi, Kosatipbordee.

Phraya Taksin; Phraya Tak, Phra Ya Tak Sin, Phya Taksin, Taaksin, Tak Sin, Takhsin.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-05-12, 19.13
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.