Ayutthaya - Samuel White
Upproret mot kung Narai (1686)

Då Samuel fortfarande befann sig i Siam inträffade det tidigare nämnda kuppförsöket mot Narai 1686. (Se även "Ayutthaya," "Constantine Phaulkon," artikeln "Kuppförsöket mot Narai.") Dessa makassareser, eller malajer som de kallades, hade flytt undan holländarna från huvudstaden Makassar på Sulawesi (Celebes) och fått asyl i Ayutthaya.

Kung Narai hade tagit emot dem väl och beviljat dem asyl och gett dem ett eget kvarter utanför huvudstaden. Gruppen bestod av några få hundra familjer som var fyllda av hat mot holländarna eftersom de tvingats bort från sin tidigare position som ledande handelsmän i Javasjön ทะเลชวา.

Makassareserna (malajerna) hade rykte om sig som vilda våghalsar med ett dödsförakt utan jämförelse. Många samtida europeiska författare har beskrivit deras natur på ett ytterst ofördelaktigt sätt. Här kommer några mindre smickrande citat;

”Ett mycket tjurigt och ondskapsfullt folk."

”Siameserna skiljer sig från sina grannar malajerna genom att de saknar det oförsonliga hämndbegäret."

”Malajerna har också etablerat sig här (i Ayutthaya) och är fler än önskvärt eftersom de är muhammedaner [muslimer] och kända som det värsta folk som man kan hitta i Indien och det anses att de är ansvariga för alla brott som begås här. Ofta är de också skyldiga, eftersom de av naturen är vilda och grymma..."

"De är alltid benägna att göra uppror i staten om de inte hålls efter med hårda straff... Men deras stora antal ger anledning till fruktan, eftersom de är så våldsamma och hängivna trolldom."

”Det är något nytt att hitta ett så våldsamt folk i ett klimat som inbjuder till mjukhet. De använder inte skjutvapen. Sådana vapen anser de inte vara värdiga vapen utan i motsatsförhållande till värdena om kroppslig styrka och skicklighet med svärdet. Användande av skjutvapen gör det omöjligt att känna den riktiga smaken av hämnd."

Men man får inte glömma att det också låg ett antal siamesiska ämbetsmän bakom upproret, men det var makassareserna som valdes att gå i fronten för de förorättade i riket. Upproret skulle starta i juli då kungen och Constantine befann sig i Lopburi.

Planen var att bränna Ayutthaya, plundra palatset och därefter marschera till kungens palats i Lopburi och störta honom. Sex timmar innan upproret skulle påbörjas läckte det ut information om detta till myndigheterna och ett stort antal människor arresterades. Constantine reste ner till Ayutthaya och ledarna avrättades.

Men avrättningarna av deras kamrater hade inte den avskräckande effekt som man förväntat sig utan skapade istället ett våldsamt raseri och hämndbegär bland deras anhängare.

I juli attackerade en grupp makassareser det franska fortet i Bangkok. Den franske greven de Forbin och hans garnison hade väldiga svårigheter med att klara av så få som femtio av dessa.

Den tidigare omtalade de Beauregard hade skickats till Bangkok där de Forbin var hans chef. Under striderna mot makassareserna fick han sin mage uppsprättad så att hans tarmar hängde ut. Men mirakulöst nog lyckades de Forbin stoppa tillbaka de inre organen och sy ihop hans mage och de Beauregard återhämtade sig utan några som helst komplikationer.

1687 utsågs de Beauregard till Bangkoks guvernör då de Forbin skulle återvända hem till Frankrike.

Kung Narai hade nu också återvänt till Ayutthaya för att försöka lösa konflikten på fredlig väg. Men detta misslyckades och i september startade ännu allvarligare strider då makassareserna den 10 september, med en prins vid namn Dai som ledare, marscherade mot palatsporten.

Prinsen lät skicka bud till kungen att han kom för att be honom om ursäkt, men kungen svarade att prinsen skulle avhålla sig från att ställa krav i det läge han nu befann sig. Men han accepterade ursäkten och var beredd att bevilja dem amnesti om de lade ner sina vapen och avslutade sina förbindelser med den grupp av ämbetsmän som ansåg sig förorättade.

Prinsen svarade att han inte kunde gå med på detta. Siameserna förstod att läget var allvarligt och att det skulle bli ett blodbad vid palatsgrinden om de förödmjukade prinsen ytterligare och lät honom därför oantastad marschera tillbaka till sitt kvarter. Nu förstod man att man var tvungna att göra något radikalt.

En mycket livfull beskrivning av vad som hände står Samuel White för i ett brev till sin bror George samma månad. Det står inte klart om han själv deltog i striderna, på grund av sin hälsa, men brevets innehåll indikerar att han var där eller åtminstone i närheten.

I all hemlighet omringades makassaresernas kvarter och Constantine beslöt sig personligen för att ta kommandot över trupperna. Förutom att kalla in tusentals soldater bad han också européerna i Ayutthaya om hjälp. Sextio stycken anmälde sig. Bland dem fanns det ett antal engelska kaptener och fransmän. Även vår gamle bekant kapten Coates anmälde sig frivilligt.

På natten lät man dämma upp den lilla floden och Constantine och hans trupper, tillsammans med européerna, omringade makassaresernas kvarter med två hundra båtar och stängde alla flyktvägar. I gryningen tisdagen den 14 september gavs order om anfall efter att man först försökt bränna ner alla hus i kvarteret för att få till en öppen strid.

I ett för tidigt anfall, då order om anfall ännu inte givits, gick ett antal européer i land under kapten Coates ledning. Makassareserna gick genast till anfall och en engelsman vid namn Alvey, som hade kommit till Siam bara några dagar tidigare med fartyget Herbert, miste livet.

De övriga tvingades fly tillbaka ut i vattnet och lyckades under stora svårigheter komma tillbaka till sina båtar. Coates var dock tungt lastad med vapen och utrustning och han drunknade ironiskt nog på grund av sina tunga vapen.

Fartyget Herbert, som nämnts ovan, hade kommit till Siam den 23 augusti 1686 under kapten Henry Udalls ledning. Han hade med sig ett brev från Jakob II till Constantine. Denne Udall hade också ställt upp på Constantines sida och befann sig i hans sällskap under striderna.

Att passivt se på passade dock inte Udall och efter att ha hållit sig lugn i tre timmar, medan makassareserna besköts med artilleri och hade drivits några kilometer längre uppför floden, kunde han inte hålla sig i ro längre. Trots att Constantine avrådde honom gick han i land, med ett antal andra engelsmän, en bit ifrån där Alvey och Coates mist livet.

En grupp makassareser förklädda som siameser kom dragande med en liten båt i det grunda vattnet och kom till sist så nära att de kunde nå engelsmännen med sina lansar. Kapten Udall blev en av de som miste livet.

Då Constantine såg Udall bli dödad kastade han sig själv in i striderna. Constantine attackerades omgående och fick fly och klarade sig endast med stor möda undan en säker död.

Hade det inte varit för en av Constantines svarta livvakter, som drog med honom ut i vattnet och simmade med honom tillbaka till båtarna, hade han fått dela Alveys, Coates och Udalls öde. Constantine hängde på utsidan av båten, medan hans män på nära avstånd sköt på makassareserna som försökte nå honom med sina lansar.

Den fanatiska stridsvilja som makassareserna visade var något européerna aldrig tidigare sett. En senare fransk författare François Henri Turpin (1709-1799) beskrev hur en av dem fick en lans i magen av greve de Forbin, men ändå fortsatte framåt så att lansen trängde allt djupare in. Forbin var tvungen att få hjälp av flera andra för att döda honom. Efter att Constantine klarat sig undan med en hårsmån stupade fyra fransmän.

(Turpin är författare till boken "Histoire naturelle et civile du royaume de Siam" (1771).)

Hur det skulle gå i striderna var ännu ovisst då Constantine efter fyra timmar fick stora siamesiska förstärkningar. Systematiskt började man prickskjuta alla makassareser som visade sig bakom sina bambuskydd och buskarna på den leriga flodbanken. Till sist stupade prinsen själv och omkring klockan tre på eftermiddagen upphörde striderna.

Det gavs ingen nåd åt makassareserna den här dagen och den ende som skonades var prinsens son, som var omkring 12 år gammal.

Men efterspelet till kuppförsöket blev oerhört grymt. De upprorsmakare som fångades levande, när deras läger intogs följande morgon, skonades inte. De fick offra sina liv på det grymmaste sätt för de ämbetsmän som stått bakom scenen under upproret.

Det påstås att de bands vid stolpar med tigrar kedjade en bit ifrån dem. Tigrarna var kedjade på så sätt att de först bara kunde nå armarna och benen på sina offer. Efter att de hade ätit upp deras händer och fötter gavs de mer kedja så att de metodiskt kunde äta upp dem levande. En annan källa säger att de begravdes levande.

Turpin säger att franska missionärer kom för att trösta de torterade männen med sina krucifix och Guds ord och de bad offren att avsvära sig sin falske Gud; Allah och hans profet. Men offren vägrade att lyssna på dem och vände sig bort från missionärerna.

Dessa fasansfulla scener avslutade upproret som faktiskt kunde ha blivit kung Narais och Constantine Phaulkons fall. För samtida observatörer var upproret olycksbådande för tillståndet i Siam.

Historien om vad som hände med den döde kapten Udalls kropp är också värd att berätta. Han begravdes nära det holländska faktoriet och två dagar senare gick officerarna från Herbert i land för att besöka graven. De gjorde då den makabra upptäckten att kroppen grävts upp, klätts av naken, skurits upp och bundits stående vid ett trä.

Upprörda skar de av repen och begravde honom återigen och lät täcka gravplatsen med stora tunga stenar. Nästa dag återvände de för att se att allt var som det skulle, men upptäckte till sin fasa att kroppen återigen grävts upp och bundits fast i samma ställning vid trädet. Skrämda och förstummade sänkte de därför kroppen i floden.

Enligt en kapten Alexander Hamilton är den troligaste förklaringen att några trollkarlar grävt upp kroppen för att sia om framtiden, med hjälp av de mänskliga organen. Detta skulle enligt hans undersökningar ha förekommit i Siam vid denna tid.

Detta skrev Hamilton senare i sin bok A Scottish Sea Captain in Southeast Asia, 1689-1723.

Denna artikel senast uppdaterad: 2016-10-06, 12.19
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.