Ayutthaya - Constantine Phaulkon
Frankrikes första ambassad till Siam (1685)

Det var nu inte svårt att övertala kung Ludvig XIV att skicka en ambassad till Siam. Resultatet av ambassaden till Frankrike översteg därmed alla förväntningar. Som ambassadör valde fransmännen en man vid namn Alexandre de Chaumont อาแล็กซองดร์ เดอ โชมองต์ (1640-28 januari 1710), som var en nyligen konverterad fanatisk hugenott.

En av Chaumonts följeslagare var en fransk präst, François-Timoléon de Choisy ฟร็องซัว-ตีมอเลอง เดอ ชัวซี (2 oktober 1644 – 2 oktober 1724). Han var en av 1600-talets underligaste figurer. Han var känd för att ibland utge sig för att vara kvinna och hans fall har dykt upp i flera verk inom sexualpsykologin.

Det är från de Choisys egna skrifter som vi fått en bild av den kommande missionen.


(Francois-Timoléon de Choisy)

Ett par andra personer som kom till Siam med ambassaden var Chevalier Claude de Forbin เชอวาเลีย เดอ ฟอร์แบง (6 augusti 1656-4 mars 1733) och Chevalier de Beauregard เชอวาลิเย เดอ โบเรอการด์ (cirka 1665-cirka 1692). Dessa personer kommer att dyka upp igen längre fram.


(Claude de Forbin)

Den franska ambassaden lämnade den franska hamnstaden Brest เบรสต์ den 3 mars 1685. Resan med de två örlogsfartygen tog 204 dagar och den 23 september 1685 kastade de ankar utanför inloppet till Chaophraya. Med ombord fanns missionärer, ingenjörer, hantverkare, vetenskapsmän och 1 400 soldater.

Under tiden hade Constantine fortsatt att avancera i den siamesiska hierarkin och från 1685 verkade han som phrakhlang, utan att formellt ha fått denna titel. En tid senare skulle han nå den högsta posten inom den siamesiska civila byråkratin som mahatthai.

Fransmännen togs emot på ett extraordinärt sätt. Kung Narai hade låtit bygga en rad privata hus med luxuös inredning till dem. Enligt Hoskin skulle bygget ha krävt 20 000 mans arbete.

Narai själv mottog ambassaden i det kungliga palatset den 18 oktober 1685. Att det dröjde nästan en månad innan de fick audiens berodde på att de Chaumont hade synpunkter på protokollet i audiensen, vilket gjorde att det tog tid att komma överens.

Ludvig XIV:s brev lades på en guldbricka efter att först ha transporterats i en förgylld kunglig båt, som roddes av ett stort antal män i röda dräkter. Därefter placerades brevet på en gyllene bärstol buren av tio man som också var klädda i röda dräkter.

Kungen bar sin krona och gyllene klädnad och befann sig högt uppe på en liten balkong. Den franske ambassadören kom in, bugade sig och satte sig respektfullt ner på franskt manér. Constantine och det övriga hovet följde dock den siamesiska seden med att lägga sig framstupa på golvet.

Att de Chaumont tänkte vägra att följa denna siamesiska sed kände siameserna till i förväg och en kompromiss hade ordnats genom att låta kungen befinna sig högt upp. De Chaumont stod nu med brevet på en bricka, men han ville inte lyfta brickan högt nog så att kungen med lätthet kunde nå brevet. Detta trots uppmaningar från den liggande Constantine. Men det pinsamma i situationen löste sig till sist då kungen böjde sig ner och tog brevet.


(Ruinerna av den gamla tronhallen)

Kung Narai läste brevet och menade att det antydde möjligheten av en allians mellan Frankrike och Siam mot Holland. Han blev entusiastisk och förhållandet mellan fransmännen och kungen blev ytterst hjärtligt.

Ett traktat skrevs sedan under efter långdragna förhandlingar. Traktatet innebar att det franska Ostindiska Kompaniet fick oinskränkt rätt att driva handel med de siamesiska kungliga agenterna. I vanliga fall skötte de ensamma Siams utrikeshandel. Fransmännen fick också monopol på tennexporten från Phuket och tillstånd att ha trupper i Songkhla, som befann sig i kroniskt uppror mot Ayutthaya.

Fransmännen fick dessutom exterritorialitet över sina egna medborgare liksom holländarna tidigare också fått. Men ovan nämnda handelsmässiga fördelar var stort sett inte bättre än de som holländarna och andra främmande nationer hade sedan länge.

Men kanske var kung Narai mest av allt smickrad över uppmärksamheten från en ”riktig” kung och inte från någon generalguvernör från något kompani. Kanske fick detta Narai att känna sig som en jämlike.

Under hela sin vistelse i Siam blev fransmännen väl försedda med mat tillagad på europeiskt vis, men trots mottagandets storslagenhet och den vänliga atmosfären gick det ändå galet.

En ambassad från shahen av Persien befann sig i Ayutthaya under nästan hela 1686 och därmed samtidigt som fransmännen. Det ryktades nu om att ambassadören, som hette Hussein Beg, var där för att förmå kung Narai att konvertera till islam. Detta rykte var kanske sant och fransmännen blev rädda att perserna skulle lyckas med detta.

Fransmännen tog inte Constantines vädjan om försiktighet på allvar utan de Chaumont började arbeta med kung Narais konvertering på ett alltför framfusigt och klumpigt sätt. Vid mindre formella möten med Narai vägrade de Chaumont att diskutera några som helst andra frågor, innan frågan om konverteringen var avklarad. Kung Narai försökte undgå denna fråga för att istället först diskutera en eventuell allians mellan de båda rikena, men de Chaumont gav sig inte.

Kung Narai bad då Constantine att han skulle säga till de Chaumont att "ingen kung någonsin tagit till sig en ny tro som inte hade stöd bland hans undersåtar." Man tänkte sig då en ny strategi som gick ut på att franska präster först skulle försöka omvända stora delar av den siamesiska befolkningen. Först därefter kunde kungen följa efter.

Constantine trodde vid denna tid uppenbart att detta var möjligt och kom med olika förslag. Ett var att flera jesuitpräster skulle skickas till Siam, först klädda som vanliga lekmän, och att de skulle bli populära genom att delta i olika samhällsnyttiga projekt.

Religionsfriheten och toleransen som rådde bland siameserna hade misstolkats av fransmännen som att Siam avsåg att övergå till kristendomen. Trots Constantines långa vistelse i Siam och hans kunskaper om Asien missbedömde han befolkningens önskan om att behålla sin religion.

Abbé de Choisy blev den förste som förstod att Narai aldrig skulle konvertera och att hans roll som religiös lärare till kungen var meningslös. Kung Narai var dock enig med fransmännen om att deras religion var bra. Men han menade också att buddhismen var bra, så varför skulle han byta? Men man lyckades faktiskt omvända kung Narais adoptivson Phra Pi พระปีย์.

Kung Narai förlorade nu tron på att den militärallians som han hade förväntat sig skulle bli av. Men Constantine övertalade de Chaumont att ingå en allians mellan Frankrike och Siam, utan att ställa kravet att kungen skulle konvertera.

Fransmännen skulle till gengäld få tillstånd att ha trupper i Siam, officiellt för att försvara Mergui mot engelsmännen och Bangkok (som då bara var en liten by) mot holländarna.

Men fransmännen krävde också rätten till Songkhla där de också skulle få stationera trupper. Dessutom krävde de bättre handelsavtal och privilegier för sina missionärer. Constantine accepterade detta och han menade också att han kunde övertala kung Narai att gå med på dessa krav. Fransmännen gjorde därefter ett offentligt uttalande om en allians mellan Siam och Frankrike.

Enligt avtalet mellan Constantine Phaulkon och de Chaumont skulle Siam skicka ytterligare en ambassad till Paris. Alexandre de Chaumont skulle följa med denna och ambassaden skulle ledas av en yngre bror till den tidigare nämnde siamesiske adelsmannen Chaophraya Kosathibodi (Lek).

Hans titel var Chaophraya Kosathibodi (Pan) เจ้าพระยาโกษาธิบดี (ปาน) (1636-1700). Han är även känd under smeknamnet Kosa Pan โกษาปาน. Innan han blev till Chaophraya hade han titeln Okphra Wisut Sunthon ออกพระวิสุทธิสุนทร.


(Phraya Kosathibodi (Pan))


(Guy Tachard)


(Artus de Lionne)

De Chaumont fick en avskedsaudiens hos kung Narai den 12 december 1685, innan han lämnade Siam med Kosa Pan, hans siamesiska kollegor och några franska präster som leddes av en Guy Tachard กี ตาชาร์ (1651-1712) och Artus de Lionne อารฺตุส เดอ ลีออน (1655-1713).

Nu skall vi låta Abbé de Choisy berätta litet om sina intryck från Ayutthaya. Han menade att staden var större än Paris med primitiva hus, magnifika stupor, en förträfflig flod, en väldig befolkning och oräkneliga båtar. Han skrev senare ner sina intryck;

”Vi gick på en promenad utanför staden. Ofta stannade jag och beundrade den storslagna staden som låg på en ö omfluten av en flod tre gånger större än Seine. Här låg skepp från Frankrike, England, Holland, Kina och Japan medan oräkneliga småbåtar och förgyllda chalupper, rodda av 60 man, flitigt roddes fram och tillbaka."

"Inte mindre extraordinära var lägren eller byarna utanför murarna, som beboddes av de olika nationerna som kom för att handla här, med alla trähus som stod på pålar ut över vattnet, tjurarna, korna och grisarna på land. Gatorna som sträcker sig så långt som ögat kan nå är alléer av klart rinnande vatten."

"Under de stora gröna träden och i de små husen samlas människorna. Bakom dessa läger av olika nationer finns de stora risfälten. Horisonten utgörs av höga träd över vilka man kan se de skinande tornen och stuporna. Jag vet inte om jag har lyckats förmedla intrycket av den vackra utsikten, men säkert har jag själv aldrig sett något vackrare."

Efter ytterligare utflykter fick Abbé de Choisy också se hur vanligt folk levde i sina hem;

”Vi rodde längs de långa kanalerna under trädens grönska medan fåglarna sjöng och passerade mellan rader av trähus på stolpar som såg usla ut utvändigt men, som vi senare såg, var rena invändigt."

"Vi gick in i ett av dem beredda på att få se invånarna i trasor, men allt var fint och golvet täckt med mattor, japanska penningkistor och skärmar överallt. Knappast innan vi kommit in erbjöd de oss te i porslinskoppar."

Vad de Choisy såg var resultatet av det som kallades kusthandeln. Den kommer du att få läsa mera om längre fram. Kineserna och japanerna hade med sig silke, te, porslin, och kvicksilverbehållare av koppar och brons till Siam.

I utbyte mot detta fick de väldoftande träslag, peppar, hudar och svalbon. Dessa varor från Fjärran Östern såldes i stor mängd till handelsmän som via Mergui fraktades till det sydindiska kungariket Golkonda กอลคอนดา och Persiska viken.

Muslimernas företagsamhet hade gjort Ayutthaya till ett centrum för utbytet av varor mellan Kina och Indien. Även siamesiska produkter fick därmed en marknad. Därför levde också den fattigaste delen av befolkningen väl och betydligt bättre än sina europeiska motsvarigheter vid samma tid.

Abbé de Choisy bevittnade också en av kungens utflykter som han beskrev på följande sätt;

”Klockan fyra på eftermiddagen lämnade kungen palatset på sin elefant. Alla de viktigaste gatorna var kantade med vakter till fots och till häst. De till fots var utrustade med hjälmar och harnesk och hade förgyllda sköldar."

"Vakterna till häst var indiska muhammedaner [muslimer]. Mandarinerna gick före och efter kungen och de bar sina ceremoniella hattar formade som pyramider dekorerade med ringar av guld, enligt deras rang. Jag försäkrar att kortegen hade kunglig glans och tedde sig mycket märklig. Jag känner på mig att faraonerna en gång paraderade på samma sätt vid Nilens stränder."

När kungen drog fram genom huvudstaden såg man till att bevara illusionen om hans gudomlighet. Folket tilläts inte att träda fram inför honom och de fick inte befinna sig ute på gatorna. Det var inte ens tillåtet att titta på kungen genom fönstren. Det restes bambuskärmar framför husen och bakom dessa stod folket och fantiserade över det mystiska som pågick på andra sidan.

Den tidigare omtalade holländaren Joost Schouten hade på 1630-talet också beskrivit Ayutthaya. Han angav öns omkrets till nästan 10 kilometer och sade att stadsmurarna var av sten, att huvudgatorna var raka med kanaler på båda sidor, att kungens palats var som en egen stor och magnifikt stad, där många av byggnaderna och tornen var helt förgyllda.

I denna ”förbjudna stad” satt kung Narai i sitt palats, omslutet av en trippelmur, där han gav audiens till sina mandariner eller lyssnade till sina brahmanska astrologer. Kungens panelklädda audienssal glänste av förgyllning och lackarbeten.

Narais palatsområde var blygsamt i jämförelse med den samtida kinesiske kejsarens med sina jadepaviljonger, men det var imponerande nog med sitt harem, där några av kvinnorna var köpta i Georgien (Prathet Chochia) ประเทศจอร์เจีย, med amasoner och en tatarvakt.

Kungen visade upp sig offentligt som Slavarnas Herre. Men inte på samma sätt som västerländska monarker, utan sittande på en tron där han tilltalade sina undersåtar upphöjd på ett mystiskt och gudomligt sätt. 

Längre fram kommer jag att berätta om att det engelska Ostindiska kompaniets faktori uppenbart hade stängts i slutet av 1683. (Se även avsnittet ”Samuel White,” artikeln ”Strangh och Yale kommer till Siam.”) Men engelsmännen insåg sitt misstag och Sir John Child (?-1690), som var kompaniets chef i Surat สุรัต i Indien, beslöt att öppna det igen. Ny personal anlände till Siam 1685, samtidigt som Chevalier de Chaumonts ambassad från Frankrike.


Stavningsvarianter;

Alexandre de Chaumont; Chevalier Alexandre de Chaumont, เดอ โชมองต์, เชวาเลีย เดอ โชมองท์, อาแล็กซองดร์ อัศวินแห่งโชมงต์, เชอวาลิเอร์ เดอโชมองต์.

François-Timoléon de Choisy; Abbé François-Timoléon de Choisy แอบเบ เดอ ชัวซี ฟร็องซัว-ตีมอเลอง เดอ ชัวซี, บาทหลวงฟร็องซัว-ตีมอเลอง เดอ ชัวซี.

Chevalier Claude de Forbin; Chevalier de Forbin, Fourbin, เชอวาเลีย เดอ ฟอร์บัง.

Chevalier de Beauregard; เชอวาลิเย เดอ โบเรอการ์ด, เมอซิเออร์เดอ โบเรอการด์.

Phra Pi; Mom Pi หม่อมปีย์, Mompit, Mon Pi, Monpi, Monpit, Phra Pui, Ophra Py, Pra Py, พระปิยะ.

Chaophraya Kosathibodi (Pan); Okya Kosathiodi ออกญาโกษาธิบดี.

Okphra Wisut Sunthon; Ok Phra Wisut Sunthon, Ok-phra Wisut Sunthon.

Guy Tachard; Père Tachard, บาทหลวง กี ตาชาร์.

Artus de Lionne; Abbé de Lionne, de Lyonne, คุณพ่ออารฺตุส เดอ ลีออน.

Golkonda; Golconda, Golla Konda, กอลดันดา.

Surat; Suryapur.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-03-01, 08.16
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.