Forntid - De tidiga människorna i Sydostasien
Övriga minoritetsgrupper i Thailand

I Burma och utmed Thailands västra gräns mot Burma lever mon eller monfolket. Monspråket tillhör också gruppen mon-khmerspråk. Detta folkslag kommer du också att läsa mera om längre fram. Se även avsnittet ”Thailand och omkringliggande länder före och under taifolkens ankomst,” artikeln ”Monfolket och burmanerna.”

Här nedan kommer jag att nämna ytterligare några folkslag som inte tillhör taifolken, men som betraktas som etniska minoritetsgrupper i Thailand;

Folkslaget mpi (mapi) มปี, som är besläktade med folkslaget lolo โลโล, finns det omkring 1 500 personer av i de thailändska provinserna Nan och Phrae แพร่. Omkring 900 av dem kan fortfarande tala det ursprungliga mpi-språket ภาษามปี (phasa mapi) och nästan alla talar dessutom flytande nordthai. Mpi-språket tillhör den sinotibetanska språkfamiljen.


(Provinsen Phrae)

Mpi härstammar från Yunnanprovinsen i Kina varifrån de utvandrade och kom till Laos på 1700-talet. Kort tid därefter emigrerade de till nuvarande Thailand.

Lolofolket anses vara ett föråldrat namn och i dag används istället namnet yi หยี. Yifolket är ett av Kinas 55 erkända minoritetsfolk och i Kina är de omkring 9 miljoner till antalet, med mindre grupper även i Laos och Vietnam. 2015 uppskattades antalet yi i Laos och Thailand till 2 200 personer.

Yi talar språk från den sinotibetanska språkfamiljen och en undergrupp där lolo (yi) ingår tillsammans med 50-100 språk, som primärt talas i Yunnan i Kina. Dessa språk sägs vara nära besläktade med de burmesiska språken.

Folkslaget blang (plang) ปลัง, som talar ett mon-khmerspråk, nämns i kinesiska källor redan år 220 och drygt 50 000 av dem lever i dag i Xishuangbanna i Kina. En annan källa säger att deras totala antal är 92 000. Blang är ett av Kinas 55 erkända minoritetsfolk. I Thailand finns ett mindre antal blang som relativt nyligen har vandrat in från Burma. De lämnade Kina då de kände sig förtryckta av det kommunistiska styret.

Det finns omkring 1 000 bisu บิซู i norra Thailand och de har migrerat söderut utmed Mekongfloden från Yunnan eller Laos tidigare under 1900-talet. De har råkat ut för fientliga majoritetsinvånare var de än begett sig och i dag är bisufolket föraktat av både kineserna och thailändarna, som kallar dem för en rad nedsättande namn.

Bisu är uppenbart besläktade med folkslagen phunoi ผู้น้อย och mpi och talar ett språk tillhörande den sinotibetanska språkfamiljen. Det kommer mera om folkgruppen phunoi längre ner i denna artikel.

Lamet ละเม็ด är en etnisk grupp i Laos och Thailand. I Laos finns det över 20 000 lamet och i Thailand bara omkring 100 i provinserna Chiang Rai och Lampang ลำปาง. I Laos räknas lamet som ett bergsfolk. Lamet talar ett mon-khmerspråk.


(Provinsen Lampang)

Kha hor-folket (kha ho) ข้าเหาะ finns i provinsen Nan och talar ett språk tillhörande språkgruppen mon-khmer. Folkets historia är litet otydlig och det sägs att de togs till fånga, eller som slavar, i Laos på mitten av 1800-talet då Siam förde krig i området.

Genom sin unika förmåga att snabbt ta sig fram genom det bergiga djungelområdet använde sig siameserna av dem som vägvisare. De gick så fort att siameserna kallade dem kha hor som betyder ”flygande slavar” på thai!

Kha hor har stora likheter med khmu-folket, men skiljer sig framför allt genom det språk de använder. Men de har uppenbart en gång i tiden varit nära besläktade och betraktas därför som ättlingar till khmu-folket.

Under mer än 100 år har de inte talat sitt eget språk, utan ett språk som är starkt påverkat av taidialekter från Laos. En källa ger en förklaring till varför deras ursprungliga språk dött ut. Kha ho skall för länge sedan ha arbetat för adliga laotier och istället ha tagit till sig deras språk.

Kha hor kallar sig själva för huay (huai) ห้วย, vilket betyder ett mindre vattendrag eller en å. De tror själva att deras förfäder tog till sig detta namn då de bosatte sig nära mindre vattendrag i skogarna.

Antropologerna menar att folkslaget thavung (thawüng) ทะวืง är nära besläktat med so-folket, men lingvisterna hävdar att de talar ett språk som är helt annorlunda än so-språket. Även om de båda folkslagen haft ett gemensamt ursprung så måste de ha separerats från varandra för flera hundra år sedan då de har så olika traditioner och seder. Därför betraktas thavung som en separat etnisk grupp. Thavung-språket tillhör en undergrupp till mon-khmerspråken.

Folkslaget gong (kong) ก๋อง, med språket med samma namn, är en av de minsta buddhistiska folkgrupperna i världen. Lägg märke till att Wikipedia kallar gong för guong eller ugong.

Det fanns bara sammanlagt 200 gong i Thailand 1995. 30 familjer levde i byn Ban Kok Chiang บ้านกกเชียง i distriktet Dan Chang ด่านช้าง i provinsen Suphanburi สุพรรณบุรี och 10 familjer bodde i byn Ban Khok Khwai บ้านคอกควาย i distriktet Ban Rai บ้านไร่ i provinsen Uthai Thani อุทัยธานี.


(Provinsen Suphanburi)


(Distriktet Dan Chang i provinsen Suphanburi)


(Provinsen Uthai Thani)

Det var nära byn Ban Kok Chiang som ett plan från Lauda Air เลาดาแอร์ störtade den 26 maj 1991, där samtliga 223 personer ombord omkom.

I bägge byarna lever dessa gong tillsammans med taifolk och giftermål med tai är vanligt förekommande. Detta har resulterat i att bara finns få etniska gong kvar. De två byarna har minimal kontakt med varandra och det talas därför olika dialekter i de två byarna.

Gongfolkets ursprung är något av ett mysterium och det verkar som om de en gång i tiden var betydligt talrikare och att de bodde i många byar i provinsen Kanchanaburi กาญจนบุรี och utmed gränsen till Burma. Gongfolket själv säger att de flyttade från Burma för omkring 100 år sedan, men det finns anmärkningsvärt nog inga gong kvar i Burma i dag.


(Provinsen Kanchanaburi)

Deras ursprung kan kanske spåras genom deras språk som är en unik variant av sydlig lolo (yi), som tillhör språkfamiljen sinotibetanska språk och den tibetoburmanska språkgruppen. Alla vuxna gong lär kunna tala sitt eget språk, men samtidigt säger de att deras barn numera föredrar att tala thai hemma.

Folkslaget parauk (phalok) พะโลก inkluderas i wa-folket ว้า som jag kommer att berätta mera om längre fram i avsnittet ”Thailand och omkringliggande länder före och under taifolkens ankomst,” artikeln ”Lawafolket och wafolket.” Wafolket är ett av Kinas 55 erkända minoritetsfolk och talar ett språk som tillhör mon-khmerspråken.

Folkslaget chong ชอง talar ett språk tillhörande mon-khmerspråken och en undergrupp kallad peargruppen (klum phasa piarik) กลุ่มภาษาเปียริก. Detta folk finns i dag i Kambodja och i de thailändska provinserna Trat ตราด och Chanthaburi จันทบุรี. Det finns kanske 5 000 chong i Kambodja, men bara omkring 500 i Thailand.


(Provinsen Trat)


(Provinsen Chanthaburi)

Det finns historiska källor som säger att staden Chanthaburi grundades av chong-folket på 1100-talet. Chanthaburi var tidigare även känt under namnet Chanthabun จันทบูร (”Månstaden”). Chong-folket kan ha levt här mycket tidigt och man har också funnit två tusen år gamla stenredskap i området.

I provinsen Kanchanaburi finns det en folkgrupp som är besläktad med chong och vars språk också tillhör peargruppen. De kallas sa’och (saot) สะโอจ och språket har samma namn. Sig själva och sitt språk kallar de emellertid för chung. Deras totala folkmängd i Kambodja och Thailand uppskattades 2009 till 450 personer, varav endast 30 i Thailand.

Deras bröder i Kambodja har en egen dialekt av chung. En undersökning 1998 visade att det bara fanns 10 personer i Thailand som hade sa’och-språket (phasa saot) ภาษาสะโอจ som sitt förstaspråk!

Det finns fler närbesläktade grupper, men det är uppenbart bara chong och sa’och som finns i Thailand. De övriga är kvar i Kambodja. Men samtliga gruppers språk betraktas som utrotningshotade mon-khmerspråk. 1998 fanns det bara 10 personer i Thailand som hade språket sa’och som modersmål!

Sa'och finns idag i Kambodjas kustområde, men många sa'och från området vid Kampong Som กำปงโสม togs till fånga av siameserna på 1830-talet och tvångsförflyttades till provinsen Kanchanaburi.

Staden Kampong Som är idag också känt under namnet Sihanoukville สีหนุวิลล์ och den tidigare provinsen Kampong Som heter numera också Sihanoukville (Phra Sihanu) พระสีหนุ.


(Provinsen Sihanoukville i Kambodja)

Folkgruppen samre สำเร och språket med samma namn tillhör också peargruppen. Denna folkgrupp finns i distriktet Bo Rai บ่อไร่ i provinsen Trat och en undersökning 1998 kom fram till att det bara fanns 20-30 personer som hade samre-språket (phasa samre) ภาษาสำเร som sitt förstaspråk. Deras sammanlagda antal i Thailand kan vara omkring 200. I Kambodja betraktas språket vara utdött.


(Distriktet Bo Rai i provinsen Trat)

Det finns enligt mina källor ytterligare tre närbesläktade grupper som talar språk tillhörande peargruppen, men det är uppenbart bara chong och sa’och och samre som finns i Thailand. De övriga folkgrupperna och språken är kvar i Kambodja. Tråkigt nog betraktas i princip samtliga språk i denna grupp som utrotningshotade.

Talarna av språk från peargruppen har genom historien drabbats hårt av långvariga krig och konflikter i Kambodja. Trots att de talar olika, men närbesläktade språk, delar de många gemensamma kulturella drag, som skiljer sig markant från de dominerande kulturerna i Kambodja och Thailand.

Phunoi är ett folkslag som finns i Laos, norra Thailand och Vietnam och är släkt med mpifolket och bisufolket. Phunoi är uppenbart inte folkslagets ursprungliga namn, som istället förmodligen är khong. Phunoispråket tillhör språkgruppen tibetoburmanska språk och är besläktat med lolo (yi).

Folkslaget samtao สามเต้า finns utspridda i fyra länder i Sydostasien. De flesta av dem bor i den östra delen av Shanstaten i Burma. Flera tusen av dem bor i Xishuangbanna i Kina och Laos och ett mindre antal har bosatt sig i provinsen Chiang Rai i Thailand. De talar ett mon-khmerspråk.

Lägg märke till att min Wikipediakälla över etniska språk i Thailand slår samman språken samtao och blang (plang) och en annan källa säger att samtao är en dialekt av blang.

Förutom alla tidigare omtalade folkgrupper, samt indier och kineser, så finns det idag en relativt stor minoritet vietnameser i Thailand. En källa nämner drygt 17 000 personer. Det finns också ett stort antal burmeser i Thailand och 2014 uppskattades deras antal till drygt 1.4 miljoner. Många av dem har kommit till Thailand för att arbeta.

I Wikipediasidan om etniska grupper i Thailand delas kineserna i Thailand upp i kineser och Yunnankineser.


Stavningsvarianter;

Mpi, folkslaget; Ko pako ก้อปะกอ, mepi เมปี, um-pi, ümpi อึมปี้.

Lolo; Chao lolo ชาวโลโล, lô lô.

Phrae; Changwat Phrae จังหวัดแพร่, Phre, Pre, P’re.

Mpi, språket; Phasa ümpü ภาษาอึมปือ.

Yifolket; E, i อี๋, nuosuo, yee.

Yi, språket; Ngwi, nisoic.

Blang; Bprang, braang, brang, bulong, bulang, chao plang ชาวปลัง, hkun loi, lo, loi, lua, plaang, plang, prong, pula, pulang, puman, tai loi, wa.

Phunoi; Cống, côông, khong, phounoi, phu noi.

Lamet; Lamed, khamet, khamed.

Lampang; Kelang Nakhon Kaeng Nakorn, Khelang, Khelang Lakhon, Lakawn, Lakon, Lambang, Lam Pang, Mueang Lampang, Nakawn Lampang, Nakhon Lampang.

Kha hor; Kha haw, kha hao, kha hawk, huay.

Thavung; So thawüng โซ่ทะวืง, tawüng ทะวึง, thavuang.

Gong, språket; Guong, lawa, phasa kong ภาษาก๋อง, ugawng, ugong.

Dan Chang; Amphoe Dan Chang อำเภอด่านช้าง.

Suphanburi; Dhavaravadi Sri Suwanapum, Müang Song Phan Buri เมืองสองพันบุรี, Müang Suphan, Mueang Thawarawadi Si Suphannaphumi, Pantumburi, Phanchumburi, Subarnapuri, Sup’an, Suparnburi, Suphan, Suphan Buri, Suphannaphum สุพรรณภูมิ, Suvannaphum, Suvarnabhumi, Suvarnapuri, Suwanphumi.

Ban Khok Kwai; Ban Khog Kwai, Ban Khok Kwai.

Ban Rai; Amphoe Ban Rai อำเภอบ้านไร่.

Uthai Thani; Uthaithani.

Kanchanaburi; Cambouri, Changwat Kanchanaburi จังหวัดกาญจนบุรี, Karnjanaburi.

Parauk; Baraog, baraoke, lua, palueck, palueg, paluek, palueng, plueg, praok, wa.

Wafolket; Ava, ba rāog, va, parauk, wazu (kinesiska), wǎzú.

Chong; Chong ช่่อง, Xong.

Peargruppen; Pearic languages.

Trat; Trad, Krat, Kratt.

Chanthaburi; Chandapuri, Chandraburi, Chantaburi.

Chanthabun; Chantaboon, Chantaboun, Chantabun, จนัทบูรณ์.

Sa’och; Sa-oc, saoch.

Phra Sihanu; Changwat Phra Sihanu จังหวัดพระสีหนุ, Preah Sihanouk, Pria Sihanu เปรียะสีหนุ.

Samre; Samré.

Samre, språket; Phasa samre ภาษาสำเร.

Bo Rai; Amphoe Bo Rai อำเภอบ่อไร่, Bor Rai.

Phunoi, språket; Sinsali.

Samtao; Blang, bo kho pa, bulang, col, con, kawa, kem degne, kiorr, kontoi, lua, mu di pa, phula, pula, pulang, saamtaav, sam tao, samtau, samtuan, sen chun, xamtao.

Denna artikel senast uppdaterad: 2020-04-03, 07.04
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.